Hurra för delat barnbidrag och lite om P1 Debatt på kulturhuset

Häromdagen infördes delat barnbidrag i Sverige. Jag tycker att det var en utmärkt idé, tyvärr en av alldeles för få från denna regering när det gäller jämställdhetsfrågor. Också en smula överraskande mot bakgrund av att vår statsminister Fredrik Reinfeldt gick på feministernas linje (för vilken gång i ordningen?), och menade att män och pappor är slarviga och så pass olämpliga föräldrar att de inte kan ta ansvar för sådana pengar (de skulle nog bara ”supa upp dem”, hette det).

En del feminister pratar om feminism och jämställdhet som om det handlade om samma sak. Det gör det naturligtvis inte längre, och har inte gjort på många år. Jämställdhet som begrepp förutsätter att det finns två enheter eller väsen som det skall vara jämställt mellan. I dagens feminism finns det bara en enhet, ett väsen, och det är alltså denna entitet som skall vara jämställd (gentemot sig själv, kan man tänka?). Män som grupp existerar inte i någon annan mening än som ridderliga feminister eller som skurkar och oduglingar, vars öden och livssitution varken är av intresse eller behöver ödslas tid på.

Det bästa exemplet på hur vi märker av denna anomali är i föreställningen att 100% kvinnor i attraktiva yrken och eftertraktade samhälleliga positioner ses som höjden av jämställdhet. På samma sätt ser man också 100% män inom oattraktiva yrken och belägenheter (som till exempel hemlöshet), som en parallell maximal jämställdhet.

Så fungerar feminismen idag och det är kunskaper som måste spridas till fler (framför allt våra ungdomar som utsätts för stora mängder propaganda och indoktrinering i skolan och genom medierna). De mest radikala krafterna inom feminismen idag (vilka är talrika och med väl framflyttade positioner i samhället), står för könsseparatism, misandri och synen på mannen som en fiende och en mindre värdefull människotyp. I dessa kretsar vill man få bort männen från maktpositioner och ledarjobb, men behåller gärna en del av dem i riskfyllda, smutsiga och stöttande samhällsfunktioner.

För den som tvekar över detta och menar att det är en överdrift fungerar SCUM som ett lackmustest. Få länder i världen tar SCUM på sådant blodigt allvar och lyfter fram texternas våld och hat som så uppfriskande och angeläget, som Sverige. Det som i andra länder är en bisarr och våldsförhärligande subkultur har i Sverige blivit eliternas och journalisternas älsklingsberättelse.

•••

Nu några snabba reflektioner kring debatten på Kulturhuset som sänds i P1; ”Hur mycket ojämställdhet tål Sverige?”.

Ja, vad skall man säga? I princip det förväntade. En överväldigande majoritet feminister med ungefär samma maktperspektiv. Det är bra att Erik Wedin från Genusdebatten.se var med, men mitt intryck var att han inte riktigt kom till sin rätt. Det blir lite för tekniskt och formellt. Jag hade önskat att han kunde vara tydligare och på ett rakare sätt ta avstånd från det feministiska problemformuleringsprivilegiet. När han blir pressad över om det skulle finnas något som heter ”statsfeminism”, nämner han inte föreställningen om könsmaktsordningen och synen på könet som en social konstruktion som är inskrivet i regeringsförklaringen, och går tyvärr lite vilse. Alexandra Pascalidou är i denna utfrågning också mycket styvmoderlig och hennes tonfall tenderar härskarteknik.

En hel del om ”vithet”, invandrare och så kallad mångfald får inte oväntat också plats.

Som vanligt fick feministiska myter och vanföreställningar också spridas utan några större frågetecken. Kvotering diskuterades flitigt, men inte utifrån det faktum att det samtidigt innebär diskriminering (eller att kvotering som metod inte skulle tillåtas om det handlade om att få in fler män i en bransch, på kvinnors bekostnad). Den så kallade lönediskrimineringen harvades runt några varv till, och som vanligt bortsåg man konsekvent från andra förklaringar och analyser än de feministiska.

Ebba-Witt Brattström upprörs också över att män inte tar sitt ansvar i hemmet och som vanligt betraktar hon detta att vara hemma och ta hand om barnen som något oönskat, något kvinnor inte vill eller har valt själva. En ståndpunkt som måste betraktas som ovetenskaplig och endast syftar att befästa en feministisk verklighetsbeskrivning. Hon refererar också ganska omedelbart till det feministiska beställningverket som den så kallade Mansutredningen nyligen släppte, vilken bäst beskrivs som en propagandaskrift för politisk feminism.

Maria Ludvigsson är stundtals bra, men jag kan bara inte förstå hur hon framhärdar i att kalla sig feminist.

Det är uppenbart att publiken till stora delar är feminister, och speglar därför den i stort sett hegemoniska panelen som givetvis också består av några ridderliga manliga feminister och manskritiker. En helt vanlig dag alltså.

Pernilla Alexandersson (vd på Add Gender), säger några bra saker om att tillåta en bredare debatt, men perspektivet som genusvetare och som försörjd i genusindustrin gör henne mindre trovärdig.

Ja, det kanske finns anledning att återkomma till denna debatt, men nu ser jag också fram mot att höra andras reaktioner och reflektioner.

Annonser

2 thoughts on “Hurra för delat barnbidrag och lite om P1 Debatt på kulturhuset

  1. Pingback: ”Högsta kvalitet på genusutbildningarna” | WTF?

  2. Jag hörde bara delar av programmet ifråga, men det räckte. Av någon anledning kom jag då att tänka på Herbert Söderström. Han ledde för ungefär trettio år sedan ett program i TV som kallades Pejling. Vilken skillnad mot Alexandra Pascalidous debatt!
    Söderström upplägg påminde kanske något ytligt om Pascalidous, men hos Söderström bjöd man in människor med olika förhållningssätt och kunskaper i det aktuella ämnet, och man överlät sedan i stor utsträckning till lyssnaren/tittaren att dra slutsatser av det som framkommit. Pascalidous upplägg kan väl snarare sammanfattas med ”Vi tycker alla lika”. Möjligen kan någon udda synpunkt få komma fram, mest för att ge legitimitet åt den redan självklara slutsatsen.
    Avslutningen på Pascalidous debattprogram hade närmast karaktären av en andaktsstund där vi alla insåg att det i denna fråga bara finns en vettig ståndpunkt. Låt oss alla tycka lika!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s