Så här vinklar feministiska medier ett rättsfall när förövaren är kvinna

Den feministiska gratistidningen Metro skriver idag om en falsk våldtäktsanklagelse. Det handlar om något så ovanligt som att en dom har fallit för brottet falsk tillvitelse – och förövaren är en 16-årig flicka. Hon döms till ungdomsvård och att betala 10.000 kr i skadestånd.

Det finns några intressanta aspekter i hur man från Metros sida rapporterar kring fallet – och några andra omständigheter som är ytterst anmärkningsvärda.

Vi skall komma ihåg att den 27-årige mannen alltså påstods ha misshandlat och våldtagit kvinnan längs en mörk väg en sen sommarnatt (överfallsvåldtäkt), och för detta satt han frihetsberövad (häktad) i 18 dygn. Han försökte också ta sitt liv.

Det intressanta är att den unga kvinnan även presenterade ett läkarintyg som styrkte hennes historia om våldtäkten. Det skulle handla om ”skador i underlivet och blåmärken på låren”. Mot bakgrund av att någon våldtäkt bevisligen aldrig ägt rum, finns ju ett intresse av att fråga sig hur detta läkarintyg kom till. Men i Metros artikel slår man bara fast att ”detta aldrig blivit klarlagt”, och jag skulle tro att inga vidare frågor heller ställs kring detta. 27-åringen hade alltså en otrolig tur. Hade det inte genom andra omständigheter framkommit att händelsen aldrig ägt rum, hade detta läkarintyg förmodligen fällt honom.

Det är såklart bra att Metro (och Stefan Wahlberg) överhuvudtaget tar upp fallet, jag har ännu inte sett det i några andra medier. Men det är också väldigt tydligt på vilket sätt historien vinklas.

Historien har två stora rubriker (i papperstidningen), på framsidan och när man öppnar tidningen. Framsidans rubrik lyder ”Hon ville bli sedd – hittade på våldtäkt”, och artikelns rubrik ”Ex-polis: Förstör för riktiga offer”.

Ingen fokus alltså på vad den 27-årige mannen tvingats gå igenom (detta beskrivs bara delvis i brödtexten), att han försökt ta sitt liv efter att ha slängts i en isolerad häktescell i nästan tre veckor. Det är inte hans utsatthet som fokus ligger på, att bli beskylld och behandlad som en våldtäktsman som misshandlar, våldtar och förnedrar unga kvinnor i mörka parker om natten. Att få sitt liv ruinerat.

Nej, fokus ligger på att försöka förstå och åtminstone till en del försvara den unga kvinnans beteende (eller ”flickan” som man konsekvent beskriver henne). Redan i första rubriken styr man verklighetsbeskrivningen. ”Hon ville bli sedd”, leder tankarna till någon som är utsatt för någon form av osynliggörande, någon som är olycklig därför att omgivningen har behandlat henne felaktigt (alla har ju en rätt att bli sedda). Det följs av ”– hittade på våldtäkt”. Här väljer man att inte använda det starkare ”ljög”. Att ”hitta på” något är mer oskyldigt och leder tankarna till en händelse som är mindre uppsåtlig. Att hitta på saker är inte lika fel som att ljuga om saker.

Den andra rubriken utgår helt från andra våldtäktsoffer – inte heller här alltså någon som helst fokus på brottsoffret och hans utsatthet. ”Ex-polis: Förstör för riktiga offer”. I denna mening förstår läsaren att det som hänt i första hand är fel därför att andra kvinnliga våldtäktsoffer kan bli drabbade, inte att mannen i det här fallet drabbades av något.

Längre ner i artikeln låter man också psykiatern Ulf Åsgård och Ann Isaksson, verksamhetschef på Alla kvinnors hus i Stockholm, komma till tals. Åsgård citeras genom att säga att den här typen av anmälningar är ”relativt ovanliga”, två ord som i bildingressen har ändrats till endast ”ovanliga”. I övrigt gör Åsgård sitt bästa för att förklara och lyfta bort ansvar från flickan genom att hänvisa till bland annat ”besvärliga livssituationer” och eventuell ”olycklig kärlek”. Men Ann Isaksson pekar på ett hederligt sätt också mot det generellt felaktiga i att göra så här mot män, men också att ”det är på många sätt lika allvarligt att felaktigt anklaga någon för brott som att begå själva brottet”. Det blir en märklig tankegång i sammanhanget, eftersom hela artikelns upplägg och presentation är ett glasklart bevis om motsatsen. Hon tillägger: ”Det är verkligen inte roligt att bli oskyldigt häktad för till exempel våldtäkt”.

Nej, säkert inte alls särskilt roligt, Ann Isaksson. Den här 27-åringen försökte till exempel ta sitt liv.

•••

I samma tidning på krönikeplats harvar Lisa Magnusson på om kvinnor i det offentliga rummet. Man anar återigen den ondskefulla ”manliga blicken”. En del om våldtäkter också, att de flesta våldtäkter sker i hemmet, av någon offret känner. Jag undrar hur vanligt Magnusson menar att detta är och var hon har fått dessa uppgifter? Kan det vara ”Slagen dam”, Eva Lundgrens värdelösa forskningsresultat vid Uppsala universitet? Det som är allra mest beklämmande med texten är dock dess avslutning. Magnusson undrar ”…vad det gör med oss alla att växa upp i ett samhälle där vissa får lära sig att de inte behöver ta någon hänsyn till andra”.

Här menar Lisa Magnusson att pojkar i Sverige får lära sig genom sin uppväxt att inte ta hänsyn till ”andra”, alltså till flickor och såsmåningom (genom att de blir män), till kvinnor. Det statsfeministiska Sverige, med dess myndigheter, skolor och kulturinstitutioner, har alltså tagit på sig ansvaret att se till att just pojkar skall behandla flickor hänsynslöst. Att män skall behandla kvinnor utan hänsyn.

Det är i den verklighetsuppfattningen Lisa Magnusson befinner sig i.

•••

Jag vill också gärna länka till bittergubbens utmärkta genomgång av debatten i Kulturhuset tidigare i veckan!

Annonser

2 thoughts on “Så här vinklar feministiska medier ett rättsfall när förövaren är kvinna

  1. Ja,det är konstigt att feministerna alltid försöker hitta förklaringar och förmildrande omständigheter när en tjej/kvinna begår ett brott medan vi män, oavsett om vi är inblandade i brottet eller ej, enligt samma kvinnor skall ta ett kollektivt ansvar för brottet..

    De tycker heller inte att de själva skall ta ett kollektivt ansvar för andra kvinnors brott,att muslimer skall ta ett kollektivt ansvar för vad andra muslimer har gjort,att homosexuella skall ta ett kollektivt ansvar för vad andra homosexuella har gjort os.v.

  2. Pingback: Mätfel, det måste vara mätfel igen! | WTF?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s