Verkar det heltokigt så spelar det ingen roll, för vi vet ju att det är jättebra

I gårdagens SvD Brännpunkt slår universitetskansler Lars Haikola fast att han är jättebra och gör ett jättebra jobb. ”Konsekvenserna överdrivna” är rubriken i pappersutgåvan och vi förstår att det inte spelar någon som helst roll att ENQA (European Association for Quality Assurance in Higher Education), har underkänt universitetskanslern och de utvärderingsmetoder han använder för att bedöma de svenska universitetens kvalité (och därför uteslutit Sverige ur gruppen). Tvärtom berättar Haikola att det svenska systemet leder till ökad kvalité och att det är alla andra som har fel.

Såvitt jag har förstått är Lars Haikola också närmast lyrisk över kvalitén på de svenska genusinstitutionerna.

Jag undrar om detta har blivit en typiskt svensk åkomma? All denna förnekelse.

Uppsala universitet (med sina stridigheter bland de kvinnliga cheferna), har rasat i internationellt anseende men det gör ingenting ”för man vet att man har gott anseende”.

Universitetskanslern, som har som uppgift att granska de svenska universiteten, har uteslutits ur ENQA för undermåliga metoder, men det gör ingenting för universitetskanslern vet att han gör ett superduperjobb.

Den så kallade genusvetenskapen eller feministisk teori är på bred front ifrågasatt för sin ovetenskaplighet och egentliga syfte, men det gör ingenting för i Sverige vet de genusvetenskapliga institutionerna att det jobb man gör är jätteviktigt (och vetenskapligt).

I parallell takt med att feministisk teori har fått prägla de svenska skolornas metodik – och de svenska pojkarna har halkat efter spektakulärt i alla ämnen – har också den svenska skolans kunskapsnivå och rankning internationellt fallit dramatiskt. Men det gör ingenting för det är pojkarnas dumma maskulinitet det är fel på.

Journalistyrket är det yrke som svenska folket har allra lägst förtroende för, men det spelar ingen roll för folket har fel och det är också säkert fel på mätningen, slår Helena Giertta (chefredaktör på Journalisten) fast.

Lärarutbildningarnas popularitet är så låg i Sverige att precis vem som helst (med nästan hur låga skolbetyg som helst), kommer in. Men det gör ingenting för lärarna i Sverige är jätteduktiga.

Jag skulle kunna fortsätta.

•••

Jag har stor respekt för förskollärarkämpen Mats Olsson som dryftar sina tankar i bloggen ”Tysta tankar”. Olsson ser gärna att fler män söker sig till förskolläraryrket – och jobbar även för detta på ett förtjänstfullt sätt. Men något saknas i analysen. Varför finns det till exempel bara 3% män bland svenska förskollärare och mellan 25 – 30% i Danmark och Norge?

Jag tror att man måste försöka se statsfeminismen tydligare och vad den gör med ett samhälle. Skulle inte denna dystra siffra (3%), kunna förklaras av att just Sverige har anammat en betydligt mer extrem feminism än våra nordiska grannländer?

I ett kulturklimat där manlighet och manliga egenskaper unisont ses som något negativt, varför skulle det någonsin finnas ett behov av att få in fler män i förskolan? Varför skulle det någonsin finnas ett incitament att ”få in” män någonstans? Om nu detta med att vara man, som vi vet, är något negativt?

Så länge den feministiska världsbilden dominerar i Sverige kommer Mats Olssons arbete vara förgäves, vilket jag tycker är synd.

•••

Susanna’s Crowbar skriver bra om kvinnoseparatism och herrklubbar. Susanna, som hade vänligheten att publicera några av mina gästinlägg, är utan tvekan en av de skarpaste skribenterna i denna del av bloggosfären, som jag ser det.

Det hon noterar idag hänger också lite ihop med mina funderingar. I grunden, om sådant som män sysslar med, särskilt tillsammans med andra män, är att ses som något negativt, om män, manlighet och allt som är ”maskulint” är något negativt, hur kunde då någonsin en ”herrklubb” ses som acceptabelt? Och varför skulle män i förskolan någonsin kunna vara positivt? Vårt feministiska system leder fram till oundvikligheten att ju färre män desto bättre, om det vi värnar. Och på samma gång är fler kvinnor alltid bättre, både kvinnoseparatism (där män utestängs), och i traditionellt manliga miljöer. Inte minst i styrelser.

Och om allt detta verkar heltokigt så spelar det ingen roll, för vi vet ju att det är jättebra.

Annonser

4 thoughts on “Verkar det heltokigt så spelar det ingen roll, för vi vet ju att det är jättebra

  1. När jag läser din blogg har jag precis läst en annan nypublicerad bloggartikel. Den handlar om Företagarnas undersökning av jämförande intjäningsgrad för företag ledda av manlig eller kvinnlig VD. Resultatet blev oväntat, för undersökarna, att kvinnligt ledda företag hade lägre intjäningsgrad. Eftersom inte detta resultat stämmer med vad man ”vet” så kan man lätt hitta anledningar till varför det måste vara fel.
    Alltså ytterligare ett exempel i din lista.

  2. Pingback: Könskrigare | WTF?

  3. Vilken man vill jobba som förskolelärare när anklagelser om pedofili är alldeles för lätta att sprida sedan några årtionden tillbaka? Sen undrar jag på vilken nivå förskolelärarlönerna ligger på i våra grannländer?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s