Katarina Wennstam igen

När man trodde att det inte längre gick att krama ur mer radikalfeministiskt manshat ur det tragiska våldsdådet i Helsingborg, ja, då kommer Katarina Wennstam till undsättning. Denna gång med en gastkramande sammankoppling mellan våldet som drabbade denne fyrabarnspappa och den våldtäktskultur Wennstam upplever att vi lever i. Det hela är inte bara osmakligt men så förfärligt dumt att det faktiskt är svårt att läsa.

Jag antar att Katarina Wennstam knöts till Svenska Dagbladet som kolumnist, just i egenskap av opinionsbildande radikalfeminist med en politisk agenda. Det verkar också vara det enda som Wennstam kan skriva om. Hatet gentemot män och föreställningen att män är odjur som ger sig på värnlösa kvinnor – förr eller senare verkar hennes texter landa i detta, oavsett ämnet för dagen.

Den minst sagt häpnadsväckande tankevurpan går nu ut på (vilket även återspeglas i rubriken), att män i Sverige nu borde få frågan “Är ni rädda nu?”, eftersom kvinnor enligt Wennstam får denna fråga när våldtäktsmän härjar. I Wennstams tankevärld bryr sig samhället inte om när våldtäktsmän härjar – utan ställer kvinnor till svars och vill att kvinnorna skall anpassa sig till våldet. Men när fotbollsvåld drabbar en fyrabarnspappa så rycker hela samhället ut och vill hitta svar och lösningar, enligt Wennstam.

När en våldtäktsman härjar i en stad, Wennstam tar upp Hagamannen som exempel, så upprörs Wennstam innerligt av att polisen har gett rådet till unga kvinnor att hålla sig inne under dygnets mörka timmar. Och funderar nu kring om vi inte borde ge samma råd till män (eftersom en fyrabarnspappa dött i sviterna av fotbollsrelaterat våld). Wennstam låter oss också förstå mellan raderna att detta att det tog nio år att gripa Hagamannen säkert berodde på att det var något som polisen inte prioriterade – vi anar ett slags patriarkalt våldsbroderskap i Wennstams föreställningsvärld.

Om jag levde i en mindre ort i Sverige där flera våldtäkter ägt rum nattetid så skulle jag givetvis – och vilken ansvarsfull förälder skulle inte det? – se till att min dotter inte befann sig ute på natten.

Jag skulle också avråda min son från att gå till den pub i city där motståndarlagets hejarklack sitter och super, med fel halsduk. Varför? Därför att det är det riktiga att göra.

Det finns dåliga människor där ute, de är trots allt inte så många, men de finns där. Tack och lov finns det män (och kvinnor), som är beredda att stå upp mot dessa.

Annons