Bra att nazismen granskas – och lite mer om skev feministisk journalistik

Jag såg första avsnittet i Uppdrag Gransknings nya serie om utomparlamentariska och extremistiska grupperingar i Sverige. Det är mycket bra och viktigt att de högerextrema och nazistiska grupperna blir granskade och avslöjade för vad de är: våldsverkare och motståndare till demokratin. Deras människosyn och uttalade rasism är utan tvekan motbjudande och en styggelse i vår civilisation.

Det framkom tyvärr inte i programmet hur stort hotet från dessa grupperingar är, hur många personer det egentligen handlar om, men jag vill minnas att siffror från Säpo visar att det handlar om ganska få individer i landet. Dock verkar Per Gudmundsson från SvD’s ledarredaktion mena att gruppernas storlek växer snabbare än väntat, vilket isåfall såklart måste tas på allra största allvar.

Förhoppningen är ju nu att även våldsvänstern belyses med samma skärpa och oräddhet. Det återstår att se (nästa program sänds 5 Maj), men helt klart är att proteststormarna i medierna kommer att bli omfattande när kritik riktas vänsterut. Maskerade män som med knivar ger sig på folk de inte gillar behöver nämligen inte leda till öppna fördömanden i svenska medier och offentlighet (så länge uppsåtet ses som ”gott” och offren tillhör ”de andra”, de vars åsikter man ogillar).

•••

Som jag skrev om igår och som även andra har tagit upp, är kulturetablissemangets och vänsterfeministernas dom över Jonas Thentes ideologiska brott obönhörlig. Ytterligare en radikalfeministisk krönikör i SvD, Jenny Damberg, stämmer idag in i kören, kryddat med en allmänt putslustig och lite klurig mansfientlighet. Här förlöjligas idén om ”mäns rätt till vettigt avlönat arbete”, som vore det en inte bara unken men fullkomligt oviktig tanke. Resten av krönikan är fylld av de vanliga feministiska lögnerna och flosklerna, knappt värt att kommentera.

•••

En del menar att både feminister och jämställdister befinner sig i en ”kamp om vem det är mest synd om”. När vi som kritiserar feministiska mediers snedvridna beskrivningar om hur problem och olyckor drabbar kvinnor mest försöker visa hur fel beskrivningarna faktiskt är, anklagas vi ibland för att agera ”precis som feminister”. Jag håller inte med. Jag tror att problem och olyckor drabbar både kvinnor och män, ibland på olika sätt, men att grundantagandet består i att det handlar om människor, inte en grupp som skall ställas mot den andra.

Hur skall jag illustrera hur felen ofta ser ut? Ja, jag slår upp dagens Metro och hittar ganska snart en artikel som visar hur fel det blir när det allmänmänskliga bortkopplas till förmån för en feministiskt färgad beskrivning av verkligheten (och där själva poängen går ut på att beskriva kvinnor som värst drabbade – även när de inte är det).

Artikeln i Metro bär rubriken ”Könsroller hemma märks på akuten”. Det handlar om hur vi skadas i vardagssysslor i hemmet. På framsidan puffas artikeln med texten ”De flesta som skadas i köket är kvinnor, visar siffror från Socialstyrelsen”.

Ja, det är just sysslor i köket som man lustigt nog har valt att fokusera på. Det är nämligen det enda området där fler kvinnor skadas. Men skillnaden är ändå inte så stor. 14.000 kvinnor skadades 2010, siffran för männen var 10.000. I alla andra områden skadades fler män, men hur skillnaden ser ut i siffror väljer man att inte skriva ut. Vi anar dock hur det ser ut. Av 250.000 skadade i vardagssysslor i hemmet utgör skadade i köket 24.000 (det är detta man lyfter fram). De andra områdena är trädgård, garage, vind, källare…, vem tror ni har skadats här? I artikeln framgår bara att män är ”överrepresenterade” här, men som sagt, inga siffror presenteras.

Jag skulle tro att gissningen 200.000 skadade män och 50.000 skadade kvinnor inte ligger allt för långt från sanningen. Och det kan man tycka vad man vill om. Men att en uppenbar övervikt av män som skadas hemma och hamnar på akuten omförhandlas till en medial nyhet om att fler kvinnor skadas (just i köket), är ytterligare ett exempel på hur feministiska medier opererar för att bedriva opinionsbildning och politisk indoktrinering.

Annonser

3 thoughts on “Bra att nazismen granskas – och lite mer om skev feministisk journalistik

  1. Jag läste också Jenny Dambergs feministiska drapa i dagen svd där hon, förutom att hon skrev de sedvanliga flosklerna om de drabbade kvinnorna , tyckte det var oviktigt med mäns rätt till ett vettigt jobb och hånade Billy Bragg för hans kläder och hans sätt att agitera.
    Han är ju gubevars bara ett vitt gubbslem som det är ok att förnedra. Inte för att jag är anhängare av Billy Braggs politiska åsikt men han är i alla fall en bra musiker.

    Sedan var hon ju tvungen att framhålla Rebecka och Fionas intelligenta politiska texter för kvinnor är ju alltid bättre än män. Om jag skulle raljera enligt Damberg modell så skulle jag kunna kalla dom för Stureplanbrats och gåsleverproletärer. De lever ju inte direkt som den Berra och Stina från arbetarklassen vars åsikter de väl försöker företräda….

    Hon framhöll ju även det var en ok handling av Schyman att elda upp pengar på Gotland.Hon tycktye att det var Rock’n roll. Själv tycker jag att det är att håna människor som har varit dumma nog att skänka eller samla in pengar til hennes så kallade parti..

    Det känns som om Damberg borde bli presstaleshen för Fi istället för att skriva i SVD..

  2. Hoppas också att de vågar belysa våldsvänstern på samma sätt som våldshögern. Jag kan inte se att våldsvänstern är ett dugg bättre. Dom försöker bara framställa sig som goda fast dom i själva verket njuter lika mycket av våld som deras motståndare.

  3. Pingback: Frias efter 10 år i fängelse | WTF?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s