274

Vi vet ju sedan tidigare hur allting dåligt och hemskt som särskilt drabbar pojkar och män här i världen skall neutraliseras, det skall helst inte uppmärksammas som något som just drabbar pojkar och män, utan något som drabbar “oss alla”. Detta gäller givetvis inte när särskilt kvinnor drabbas av något, för då är det specifikt och just kvinnor – och inte män – som drabbas, och detta skall i sin tur kopplas samman med den hårresande konspirationsteorin “patriarkatet”. På så sätt skall människorna fortsätta att föreställa sig att det är svårare och tyngre att leva här på jorden som kvinna, och att pojkarna och männen glider omkring i en privilegierad överordning.

Så ser den svenska statsfeminismen ut. Detta är realpolitik 2014.

Svenska feministiska medier (de traditionella medierna), når ständigt nya höjder i arbetet med att osynliggöra allt lidande som särskilt kan kopplas samman med män och manlighet (så länge det inte har att göra med radikalfeministiska analyser som strävar att eliminera det manliga). Att säga något positivt om män och manlighet är otänkbart, men också alltså att koppla samman män och manlighet med särskild utsatthet, eftersom detta utmanar den för feminismen så avgörande bilden av kvinnan som underordnad och utsatt (i motsats till mannen).

När 274 turkiska män dog en fasansfull död i en gruva nu i veckan, är alltså strategin som vanligt att göra allting för att undvika att berätta eller göra gällande att dessa män är just män.

Efter att ha lyssnat och läst svensk nyhetsrapportering är detta vad männen kallas:

Arbetare

Kollegor

Människor

Gruvarbetare

Personer

Avlidna

Överlevande (för de som klarade sig)

Förolyckade

De olycksdrabbade

Offren

“Dom”

274 (i meningen “274 döda i turkisk gruva”)

Inte en enda gång hör eller läser jag ordet “man” eller “männen”.

Och av alla beskrivningar tycker jag att “274” är mest symptomatisk, mest avslöjande. Det är endast en siffra, ingenting mer. Varken människor eller personer ens. 274 vad? Föreställ er att över 200 kvinnor hade dött en fruktansvärd död i något sammanhang och rubriken hade varit “274 döda”. Ja, naturligtvis otänkbart. Endast män kan osynliggöras på detta sätt och det har vi feminismen att tacka för. Av samma skäl ser vi också ett fullkomligt ointresse för att 9 av 10 som dör på sina arbetsplatser i Sverige är män. Tvärtom vill Fi lägga nya och mycket stora resurser på kvinnors arbetsmiljö (och här följer V och MP naturligtvis efter). Målet är sannolikt att de som dör på sina arbetsplatser aldrig skall behöva vara kvinnor, bara män.

•••

I gårdagens SvD brännpunkt ser vi kanske förklaringen till varför Centerpartiet kommer att åka ur sveriges riksdag i höst. Och varför Annie Lööf sitter i Aktuellt och delar Gudrun Schymans politiska analys. Det är den radikalfeministiska ledamoten i Centerpartiets partistyrelse, Kristina Jonäng, som slår fast att när politiker som är kvinnor kritiseras för någonting, så är det för att de är kvinnor (inte för vad de sagt eller gjort). Och kritiken skall ses som “manlig”. Det är männens “härskartekniker” (något som enligt den radikalfeministiska teorin endast män kan syssla med), som alltså drabbar Maud Olofsson när hon ifrågasätts i samband med Nuonaffären.

Det hela är naturligtvis både dumt och bedrövligt, men blir ytterligare beklämmande i det att Jonäng menar att denna kritik (gentemot Olofsson), också kommer att leda till mer “militant feminism”. Och att detta rent av egentligen är “männens avsikt”?

Vad skall man säga? Ja, låt mig bara säga att jag inte kommer att sörja Centerpartiets reducering till ett skoltidningsparti i Avesta.

•••

Annars rullar det ju på som vanligt. Svenska radikalfeminister, även inom borgerlig media, har bestämt sig för att ännu mer extrem och rå radikalfeminism skulle vara bra för Sverige. Svenska Dagbladet hyllar Fi över hela framsidan och hoppas väl därmed att kunna bidra till att dessa extremister kommer in i riksdagen. Att Fi och Gudrun Schyman menar att detta med pengar och att räkna på saker när det gäller budget och förslag (och vad det skulle kosta), är “fyrkantigt” (läs maskulint), hindrar inte SvD från att ansluta sig till propagandamaskineriet.

Annons