Är du inte feminist så är du nazist!

Jag har tidigare varit inne på det osmakliga med att sätta begreppet ”feminist” i motsatsförhållande till ”nazist”. Och med feminist menas nu alltså den extrema, hatiska, revolutionära och aggressiva feminism som är tongivande i Sverige, alltså radikalfeminismen. Metoden går ut på att säga att antingen är du feminist (den ovan nämda varianten), eller så är du nazist eller åtminstone fascist eller rasist. Fis slogan lyder ”Ut med rasisterna, in med feministerna”. Är du en person som, hur mycket du än avskyr och föraktar nazismen, vågar yttra kritik gentemot feminismen (eller helt enkelt bara tar avstånd från epitetet), så kan du alltså när som helst räkna med att få rasist- eller nazisthammaren i huvudet.

Det är säkert en väl uttänkt strategi bland de radikalfeministiska politikerna och spindoktorerna eftersom det bedövar både den potentiella kritiken och skrämmer folk att ställa upp sig i leden.

I gårdagens DN Kultur ansluter sig Ann Heberlein till denna strategi och skriver:

”Feminismen är nazismens antites. Där nazism hävdar den starkes rätt, värnar feminism det svaga livet – barn, sjuka, människor på flykt, men också miljön. Där nazism vill exkludera, vill feminism inkludera. Där nazism hyllar värden som rättvisa efter förtjänst, ordning och reda samt plikt utgår feminism ifrån värden som omsorg. I ett Europa som brottas med växande klyftor, med ekonomisk kris, med växande antisemitism och rasism behöver vi mer än någonsin står upp för marginaliserade människors rättigheter. Vi får inte låta ekonomiska värden vinna över människans värde. Vi får inte låta idén att några människor är mer människor än andra slå rot och växa. Kristna har inte ett högre värde än muslimer, européer har inte fler rättigheter än afrikaner och män är inte mer människor än kvinnor.”

Nej, Ann Heberlein. Feminismen är inte nazismens antites. Humanismen är dess antites. Och humanismen har praktiskt taget ingenting gemensamt med dagens feminism. Tvärtom delar dagens radikala feminism många totalitära, biologistiska och aggressiva drag med fascismen.

Det feminismen värnar är inte i första hand ”det svaga livet – barn, sjuka, människor på flykt, men också miljön.” Det feminismen värnar är i absolut första hand Kvinnan. I motsats till Mannen. Och allra minst den vita, heterosexuella mannen.

Du skriver att feminismen i motsats till nazismen vill inkludera. Var, hur och på vilket sätt har du kunnat dra denna slutsats? Är inte feminismen en ideologi som i hela sitt program, sin retorik och sina symboler är just exkluderande (gentemot gruppen män och särskilt vita, heterosexuella män)? Även bokstavligen (vissa seminarier och föreläsningar tillåter inte vita så kallade cismän att närvara rent fysiskt).

Och hur kommer detta med att ”kristna /inte har/ ett högre värde än muslimer” in i bilden? I en tid där kristna grupperingar i världen är de som mördas och drivs på flykt i allra störst omfattning. Dessutom förenas ju idag många nazister och islamister i den gemensamma antisemitismen.

Ann Heberlein pratar om en feminism som inte finns. Men det ideologiska tyckandet är komplett och lägger sig som en sked med de andra skedarna i den trånga och allt mer löjeväckande åsiktslåda som den svenska kulturjournalistiken har förvandlats till.

 

Susannas Crowbar reflekterar över samma ämne här.

Annons