Feminismens manifestation av det sämsta i människan

Jag har (med några få raders undantag), avstått från att ge mig in i den förutsägbara och av förakt drypande debatten om “Kulturmannen” i framför allt Dagens Nyheter. Det är naturligtvis inte alls förvånande att den radikalfeministiska journalisteliten vill krossa denna (nidbild av en), manskaraktär, eller ja, alla vita, svenska män som har ambitioner inom konsten och kulturen. Och det räcker inte med att trycka undan sådana män från de samtida scenerna, målet är att få bort även de historiska referenserna till sådana män och deras verk. Eller åtminstone ta deras verk och hacka sönder dem till oigenkännlighet, så att de blir mer “samtida”, alltså genuskorrekta (feministiskt certifierade), “rasifierade” och med den vänsterpolitiska udden riktad mot föreställda förtryckande strukturer. På så sätt ökar man också chanserna för fortsatt ekonomiskt stöd och goda recensioner.

Den kanske mest osmakliga och samtidigt självömkande attacken på svenska “kulturmän” är nog ändå denna text av Elin Cullhed.

Vi vet ju att i den identitetspolitiska konstruktion som ligger till grund för de makthierarkiska föreställningar som förgiftar den svenska kulturen och offentligheten idag, är den vita, etniskt svenska, straighta cis-mannen placerad överst, som förtryckande och mäktig symbol för ondskan. Därför är det alltså helt i sin ordning att diskriminera, hata, spotta på och utestänga sådana pojkar och män från inflytande och deltagande i samhällsdebatten. Såvida de inte går med på att diskriminera, hata, spotta på och utestänga andra pojkar och män från inflytande och deltagande i samhällsdebatten, då får de vara med och leka och kan till och med erhålla en viss respekt. Vi ser det här beteendet upprepas gång på gång. Att vara fördomsfull och uttrycka förakt gentemot svenska män och deras manlighet är så vanligt bland etablerade svenska politiker idag att vi inte ens höjer på ögonbrynen längre. Att det gång på gång slås fast att svenska pojkar diskrimineras i betygsättningen i skolan får ingen politiker att agera eller ens reagera.

En bra och mycket angelägen text om identitetspolitikens destruktiva konsekvenser publicerades igår i SvD. Erik Wedin skriver bra om denna på sin blogg Aktivarum. Jag håller också med Wedin i att det förefaller helt obegripligt hur artikelförfattaren Håkan Lindgren i sin klarsynta analys, helt missar hur just feminismen utgör en av identitetspolitikens grundpelare. Jag kan bara anta att det är så till den grad skräckinjagande för en indoktrinerad feminist att vända klarsyntheten inåt och utmana de föreställningar man levt med så länge…

Men kanske blir feminismens delaktighet i det identitetspolitiska luftslottsbygget tydligare för Håkan Lindgren efter dagens replik av det ”rasifierade” och opinionsbildande kollektivet “Rummet” (dit vita, straighta så kallade cis-män inte ens är fysiskt välkomna). Å andra sidan delar ju Lindgren vänsterperspektivet med Rummet, så vi kanske inte skall förvänta oss för mycket.

Här lite ur de rasistiskt och sexistiskt präglade tankegångar som “Rummet” redogör för när de försvarar identitetspolitikens tolkningsföreträde:

“De som höjer sina röster mot ”identiteten” som utgångspunkt för organisering tillhör ofta två grupper. Den första gruppen är den som kanske aldrig eller sällan har upplevt konsekvenserna av att tillskrivas vissa egenskaper baserat på sin uppfattade rastillhörighet, sexualitet, funktionalitet, könsidentitet, och så vidare. Deras devis vid möten med diskriminering brukar vara förmaningen “var inte ett offer!” – ungefär som att offer är något man väljer att vara snarare än en position man tvingas in i vid kontakt med vissa situationer eller system. De tar alltid avstånd från eller är skeptiska mot tanken på strukturer. Dessa individer (och de är alltid individer!) tar också avstånd från vänsterpolitik.”

Att alltså “tillskrivas vissa egenskaper baserat på sin uppfattade rastillhörighet, sexualitet, funktionalitet, könsidentitet”. “Rummet” baserar samtidigt hela sin verksamhet på idén att tillskriva vissa människor egenskaper baserat på den uppfattade rastillhörigheten, sexualiteten, funktionaliteten och könsidentiteten. Är det inte ironiskt?

Så här kan det låta:

“Ett besök på ditt bibliotek visar vem som i århundraden lyckats föra en extremt lyckad identitetspolitik – så lyckad att man kan prata om vad som är en människa, men egentligen bara mena en vit, straight, cis-man. Skulle kvinnor i Sverige ha de rättigheter vi har om det inte var för feminismen? Skulle HBTQ-personer ha rätten till barn, bröllop och sina egna kroppar om det inte var för gemensam organisering? Eller systemen av apartheid som existerade i Sydafrika och USA – skulle de ha krossats om det inte var för motståndet som svarta gjorde? För såvitt vi ser är det inte identitetspolitik som har producerat ”getton”, utan rasistiska, koloniala och kapitalistiska system. Och såvitt vi ser det skulle de nazistiska, rasistiska och homofoba krafterna som har tagit sig in i EU inte ha gjort det om inte vissa identiteter och kroppar – även i dag – var utsatta.”

Upplägget är knappast förvånande. Vita, västeuropeiska män vars tankar och idéer går att finna i biblioteken, är egentligen bara ditplacerade i egenskap av hudfärg, kön och sexuell läggning. Återkoppling till feminism, “rättigheter” och HBTQ – och släng sen in lite apartheid, rasism, kolonialism och kapitalism. Och såklart även “nazistiska och homofoba” krafter. Och ställ detta mot “vissa” utsatta identiteter och “kroppar”. Det är alltså “den rasifierade kroppen” som åsyftas.

Jag avslutar med Håkan Lindgrens ord och vill påminna om den radikala feminismens mest utmärkande drag, nämligen egoism, fördomar och självömkande hat:

“Identitetstänkandet är den stora låsning som hela samhället är på väg att vandra in i. Var ska vi hitta en utväg? Vi kommer att förstå att en förändring är på gång den dag vi hör någon säga det otänkbara: ”Fuck identity.”

En identitet byggd utifrån det sämsta i människan – egoism, fördomar, självömkande hat – fungerar varje gång. Av ödmjukhet, generositet, beredskapen att erkänna sina fel och viljan att lära sig nya saker går det inte att bygga någon stark identitet. Därmed har vår föreställning om identitet avslöjat sig själv: den kommer alltid att favorisera samma slags beteende som gör att en grupp mobbare kan dominera på en skolgård. Ingen av de egenskaper jag uppskattar när jag lär känna en människa låter sig förpackas och säljas som identitet.”

Annonser

2 thoughts on “Feminismens manifestation av det sämsta i människan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s