Frilansjournalisten Åsa Petersen tycker heller inte att män är människor

Det finns en handfull verksamma journalister i Sverige idag som försiktigt och trevande försöker göra sina röster hörda, som ser en verklighet utanför den allt smalare åsiktskorridorens tjocka membran. Eller en knapp handfull, om vi tar hänsyn till att några lever med skrivförbud, åsiktsrestriktioner och aktivt ser sig om efter andra försörjningsmöjligheter.

Annars är hela den idag verksamma journalistkåren i Sverige en väl insmord, samstämmig och sekteristisk skråverksamhet, som ser efter sina egna intressen och vurmar för den typ av ideologi som de ser som uppgift att förverkliga. I den meningen har journalistiken lämnat uppdraget att bevaka samhället och den politiska utvecklingen och istället klivit rakt in i smeten som en politisk huvudaktör. Men vem skall problematisera detta? Journalisterna själva? Knappast.

Som flera bloggskribenter redan har tagit upp så är det ju fullständigt uppenbart för den normalbegåvade medborgaren att stora och mäktiga mediainstitutioner som SVT och SR, men också Dagens Nyheter har bestämt sig för att Feministiskt Initiativ skall in i sveriges riksdag. Det sitter alltså en väldigt liten grupp människor på särdeles mäktiga positioner inom riksmedierna som har bestämt sig för att deras uppdrag nu främst består i att lyfta fram och skönmåla ett visst politiskt parti och dess ambitioner.

Är svenskarna verkligen så lättlurade?

Ja, kanske, med vår konsensuskultur och godtrogenhet inför mediernas oberoende och statens goda vilja. Men tiderna har förändrats och det glapp som har uppstått är monumentalt. Mörka krafter insvepta i godhetens mantlar är på väg att få reell makt. Och här är journalistkåren nyckeln till framgång.

Det är en hård dom som journalistkåren dessvärre måste hantera eftersom jag bara är en röst ur en stor majoritet svenskar som helt har förlorat förtroendet för den etablerade journalistiken, eller skall vi säga den agendasättande journalistiken, det som idag är den svenska (politiska) journalistiken.

Är det inte också uppenbart att en del av de nyrekryterade unga journalisterna som numera skriver i de största tidningarna uppvisar en så uppenbar brist på allmänbildning och till och med språklig förmåga att det hela förefaller pinsamt och skamligt?

Men i den postmoderna, radikalfeministiska och intersektionella samhällsanalysen är ju kunskap, bildning och insikt egenskaper som är förpassade ut i sophögen. Istället skall idioti, själviskhet och uppkäftighet ta plats och höjas upp som attraktivt och… viktigt.

Och detta eviga och självömkande prat om strukturer. Ja, alltså bara sådan strukturer som man föreställer drabbar en själv. Inte andra uppenbara strukturer som gynnar en själv.

Men inte kan man väl döma frilansjournalisten Åsa Petersen för att skriva detta, när mäktiga Public Service varje dag pumpar ut ungefär samma budskap? Egentligen är det ju begripligt. Man tar in det makten säger och anpassar sig. Man upprepar det som sägs genom medierna och förväntar sig att få bli en del av gemenskapen. Så här skriver Petersen på FB:

“Ang Åsa Romsons tal i Almedalen. Som nu behandlas som ett talibantal, som att hon sagt nåt manshatiskt. Det har hon inte, lika lite som Gudrun Schyman när det begav sig. Rent statistiskt är det flest västerländska män som åker suv och äter kött. De får även mest av världens resurser. En politiker måste naturligtvis kunna påpeka det ohållbara i det. NI som tycker att det är ”hatiskt” att påpeka vita, straighta, välbeställda och ”friska” mäns överordning i samhället – tänk på att människor i alla sammanhang är underordnade och överordnade. Även en man kan vara underordnad en annan. På grund av t ex klass, sexualitet, hudfärg eller funktionshinder. Politiken måste naturligtvis kunna se sådana strukturer. Om du händelsevis (undantagsvis) råkar vara en man som inte i något sammanhang underordnas – njut av det! Och tillåt dig ödmjukheten att se hur väldigt få människor i världen har det privilegiet. Sammanfattningsvis: Heja Åsa Romson!”

Ja, bli exkluderad från begreppet “människa” av en politiker som kommer att hamna i regeringen och… njut av det!

Hur långt ner i träsket av farliga dumheter och anthumanistiskt slagg kan debatten nu gå vidare?