SFI’s VD Anna Serner och att ”driva sin tes utan att exkludera onödigt mycket”

Filminstitutets VD Anna Serner är en av kultursveriges högsta chefer. Hon har tidigare uppmärksammats för sin radikalfeminism och misandri (på bloggar, inte i traditionella medier givetvis). Bland annat skrev hon att det var ”gubbslemsvarning” på de män som sörjde Lou Reeds bortgång härom året. Just ordet ”gubbslem” verkar Serner gilla och hon kastar även detta epitet på journalister som Janne Josefsson. Vi har också förstått att arbetet som chef över SFI numera i första hand går ut på att hålla vita, heterosexuella män borta från möjligheterna att få göra film.

Jag tog nu del av en skärmdump som jag tycker är intressant utifrån att förstå hur en person som Anna Serner faktiskt resonerar. Serner har tydligen följt den rasifierade radikalfeministen Sara Abdollahi på sociala medier och då upptäcker hon att hon inte gillar att bli ombedd att hålla käft (i egenskap av vit feminist). Det är inte roligt när någon spyr över en, förstår vi. Serner går till och med så långt att hon säger sig få ”ett perspektiv på hur män kan känna när vi [feminister, min anm] generaliserar” och att det hela är ”tankeväckande”.

Visst finns det något positivt i detta och kanske, kanske kan dessa väckta tankar leda någon vart för Anna Serner? Samtidigt är det förbryllande att en person, med ett sådant ansvar och på en sådan position, behöver erfarenheten att någon spyr över henne för att förstå hur obehagligt det måste vara för dem hon själv spyr över med jämna mellanrum.

Kanske kändes det härligt att vara tillsammans i en rosaskimrande kamp gentemot en gemensam fiende, mannen, där gränserna ständigt förflyttades och man till slut kunde bete sig hur illa som helst mot sina medmänniskor utan några som helst konsekvenser? Att hata män, helt öppet, och rent av bli hyllad på köpet. Att hindra svenska, vita, heterosexuella män från att kunna få göra film, och sen bli inbjuden på utlandsturnéer för att föreläsa om detta djärva, nya grepp. Kunde det bli bättre?

Men vilken lycka varar för evigt? Den vita medelklasskvinnan Anna Serner inser nu att de intersektionella makthiearkiernas nådlösa pilar även kan svänga om och riktas mot henne själv. Och det, det gillar inte Anna Serner. Nej, det är inte roligt att bli exkluderad. Att bli uppmanad att maka på sig och försvinna. Att bli ombedd att hålla käften. Att bli hånad, hatad och misstänkliggjord för den man råkade födas som. Nyheter för Anna Serner, knappast för oss andra.

Det är intressant att i tråden se hur en djupt troende sektmedlem kommer till undsättning i Serners öppna funderingar. En Mikaela Holmberg upprepar de radikalfeministiska trossatserna och får därmed Serner på bättre tankar igen.

Även om det är upplyftande att se att Anna Serner faktiskt verkar ha öppnat ögonen:

”Själv hade jag mest reflektionen att jag kände mig exkluderad av Sara, vilket jag inte gillade. Och jag insåg att jag och andra kvinnor exkluderat män i våra generaliseringar. Och det gillar inte dom.”

Så tolkar jag ändå denna mening som oroväckande:

”Och för mig känns det bättre om man kan driva sin tes utan att exkludera onödigt mycket”.

Hur jag än vänder och vrider på det kan jag bara tolka det som att Serner helst hade sett att hon själv slapp att bli exkluderad. Att driva ”tesen” (den radikalfeministiska kampen), utan att behöva bli exkluderad för att man som Serner själv råkar vara vit.

Jag undrar hur exkluderade de vita, heterosexuella män känner sig som är naiva nog att söka stöd för sina filmprojekt på Svenska Filminstitutet?

A_S_140823

Annonser

4 thoughts on “SFI’s VD Anna Serner och att ”driva sin tes utan att exkludera onödigt mycket”

  1. Den som gräver en grop åt andra…. Jag har väntat på det här. Kulturmarxismen (inom vilken feminismen är en gren) bär inom sig fröet till sin egen splittring. Förhoppningsvis, i den bästa av världar, till och med fröet till sin egen undergång. Det ör en följd av att deras ideologi är sjuk. Se där, alltid någon rättvisa i världen, kan man trösta sig med i dessa dagar nör kulturmarxisterna har kapat Sverige. Frågan är bara – inträffar deras undergång före eller efter att de dragit ned Sverige i djupet?

  2. Som sagt var, det är bara ok om andra drabbas av feministerna nedsättande uttalanden men när det drabbar det egna könet och rasen så är det inte lika kul.Hon kanske skulle ha funderat på det innan hon gick med i sekten…

  3. Pingback: Härlig Fi-humor | WTF?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s