Fascistoida FI med stöd av Public Service

I takt med att valspurten nu intensifieras blir det allt mer uppenbart att Public Service och ”den oberoende journalistiken” varken fungerar eller ens gör anspråk på att se ut att fungera. Det är smärtsamt uppenbart, varje dag, i praktiskt taget alla kanaler, hur man använder denna tänkta demokratiska och mäktiga mediala plattform till att bedriva en partisk rapportering och propaganda, för vissa partier och mot andra partier. Ansvaret ligger givetvis hos de högsta cheferna – och regeringen – och framöver lär personer också behöva stå till svars för denna utveckling, hur mycket man då än åberopar sina ”värdegrunder” och nytolkningar av demokratibegreppet (demokrati är om man tycker som vi gör, inte ni).

Public Service vill att extremistpartiet Feministiskt initiativ skall in i riksdagen och man vill samtidigt göra allt för att få bort stödet för Sverigedemokraterna. Och även om detta tydliga missbruk av Public Service som en partipolitiskt ställningstagande maktfaktor är ett grovt regelbrott och går emot hela Public Service ursprungliga existensberättigande, så verkar man alltså tro att man gör rätt (de som protesterar kan man stämpla som rasister och kvinnohatare). Samtidigt är den slarviga synen på det egna uppdraget och den minst sagt kompromissvilliga inställningen till demokratin så synlig och uppenbar att förtroendet snart kommer att ligga i nivå med övrig svensk journalistik (i botten). Faran finns naturligtvis också på sikt att om och när vi får en regering med en radikalt annorlunda agenda så kommer även denna att se det som sin rätt att använda Public Service i propagandasyfte (med utbytta chefer på ansvarspositioner). Det är också därför insatserna är så höga i det svek gentemot medborgarna som vi nu blir tvingade att bevittna.

Ja, SVT’s, SR’s och UR’s agendor är närmast glasklara. Varje dag, kors och tvärs, genom nyhets- och inte minst kulturrapportering, sköljs vi över av positiva och hyllande reportage, notiser, citat, förslag, bilder, referenser, drömmar, kommentarer, tankar och tolkningar av och med radikalfeminister och FI-anhängare. Partiet behandlas (inte bara i Public Service), som ett riksdagsparti, vid sidan av riksdagspartierna (och därmed ges det kredibilitet). Detta varvas med SVT’s uppmaningar i filmformat att ”gå och rösta”. På Stockholms Central har Sveriges Radio byggt bås som man kan gå in i och ”lyssna in sig på olika valfrågor” och även här uppmanas vi att gå och rösta. Båsen med SR’s logotyp är målade i precis samma rosa och lila färger som FI använder i sitt varumärke. En tillfällighet? Knappast.

Samtidigt anstränger man sig till det yttersta för att svartmåla, misstänkliggöra och avfärda allt som Sverigedemokraterna säger och gör.

Oavsett vad man tycker om den politik som framförs av dessa partier är det djupt problematiskt att Public Service agerar på detta sätt. För mig är det ett tydligt tecken på att myndigheten är skadlig för demokratin och bör läggas ner omgående. Kan man inte stå upp för den politiska opartiskhet som är själva grundförutsättningen för verksamheten bör och kan man inte få fortsatt förtroende (och det har man länge visat att man inte kan).

Jag känner stark avsky gentemot de rötter som finns i både Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas historia. Kommunism och nazism är antidemokratiska ideologier med fasansfulla brott på sina samveten. Men jag tycker att Vänsterpartiet, genom sin utrensing och utveckling, skall ses som ett demokratiskt parti och att det därmed förtjänar att behandlas så (det gör det redan). Sverigedemokraterna förtjänar samma behandling, vad man än tycker om deras politik (de har på ett liknande sätt rensat ut och utvecklat sig).

Men det tycker alltså inte större delen av sveriges samlade journalistkår. Nej, tvärtom skall det än mer vänsterextrema, verklighetsfrånvända och samhällsomstörtande partiet FI hyllas (och SD hånas), även om partiet bara ligger någonstans på drygt 2%. Att SD sannolikt kommer att hamna på omkring 12% verkar inte spela någon roll, föraktet för de svenska väljarna verkar vara kompakt. Det här är en otäck utveckling som sannolikt föder än mer misstro, polarisering och vikande förtroende för demokratin.

När Gudrun Schyman nu häromdagen återigen sitter i direktsänding i SVT (denna gång Agenda), och ges möjlighet att nå ut med FI’s politiska visioner, så inleder hon med att klaga över att partiet har hamnat i ”mediaskugga”. Det är egentligen en ganska avslöjande och intressant kommentar, just därför att den i sin absurditet visar upp hela den svenska feminismens förhållningssätt till verkligheten. Att som partiledare för ett tvåprocentsparti som aldrig suttit i riksdagen, ett parti som dagligen hyllas och uppmärksammas i samtliga svenska medier och okritiskt lyfts fram på ett sätt som inget annat parti har erfarit i svensk politisk historia, samtidigt beklaga sig över att inte uppmärksammas, att befinna sig i ”mediaskugga”, ja, det är minst sagt förbryllande. På samma sätt är det ju uppenbart att hela Schymans och FI’s politik går ut på att befästa föreställningen att Sverige är ett land där det systematiserade förtrycket av flickor och kvinnor är på en sådan hisnande nivå att endast en regelrätt revolution är lösningen. Och där det ondskefulla patriarkatet visar sin makt på samhällets alla nivåer och därför inte bara måste ”krossas” utan män måste också omskolas till andra sorters – och bättre – människor. Schyman pratar alltså om samma sämhälle som vi lever i, där det går bättre för flickor inom praktiskt taget alla områden och där pojkar och män inte bara diskrimineras i lagtexten utan också genom skolan (genom felaktig betygssättning). Ett samhälle där det går utför för pojkarna och där synen på män och manlighet redan är så perverterad att knappt någon rycker på ögonbrynen när idéer om utrotning och regelrätta avrättningar kommer på tal.

Alla med historiskt intresse och någorlunda bildning vet att de som har varnat för fascismens och ondskans återkomst alltid har varnat för att den kommer att hitta nya vägar och att den aldrig kommer att se ut eller uppträda som tidigare. Det mest geniala är naturligtvis att marknadsföra hatet som kärlek. Att kalla fascismen för anti-fascism och rasismen för anti-rasism.

Det är detta som är Feministiskt initiativ. Och Public Service kan inte vänta på att de får makt och inflytande…

Även Sanna Rayman skriver i SvD om Schyman i Agenda.

Annonser

17 thoughts on “Fascistoida FI med stöd av Public Service

  1. Ja,det är helt sjukt att media i alla dess former inte förmår se igenom Schymans rosa dimridåer. Det är ju bara att läsa Fi,s vänsterextrema partiprogram för att förstå vilken sjuk ideologi det är och vilket sjukt och orealistiskt samhälle dom vill bygga.
    Tror faktiskt att journalisterna inte är så dumma att de inte inser det utan dessvärre försöker dom
    medvetet promota denna politiken. Vet inte om dom aspirerar på att bli propagandaminister i en Fi-ledd regeringen eller vad dom hoppas uppnå med sitt stödjande av detta parti.

  2. Jag har under en längre tid haft stor misstro till svensk media överlag, möjligen hänger det ihop med att jag aldrig kunnat kalla mig för feminist. Jag kunde aldrig riktigt sätta fingret på varför då ALLA, verkligen ALLA runt omkring mig har kallat och kallar sig för feminister. Fram till nyligen ifrågasatte jag min misstro och försökte förstå vad det är jag inte verkar fatta som resten av min omgivning har förstått sen länge tillbaka. Så av en slump hittade jag din blogg och allt föll på plats. Det är inte mig det är fel på utan det faktum att vi lever i en tid då propagandan nått nya höjder. Tack för att du och många andra som driver bloggar av denna upplysande slag finns! Helt sjukt egentligen att ni tvingas göra det dagens journalistik uppenbart inte klarar av. Nu återgår jag till nattlektyren Perukklubben av Pär Ström. Godnatt!

    • Angående grupptryck och att se det andra inte ser:
      Det har visats i experiment att människor kan förledas att tro att att något som även för en femåring är uppenbart felaktigt stämmer, bara på grund av att alla andra säger så. T.ex. vilka linjer på ett papper som är kortast och längst. (H. Guetzkow, Effects of Group Pressure upon the Modification and Distortion of Judgements, in Groups, Leadership and Men, Research in Human Relationships, Pittsburgh: Carnegie Press, 1951, 177-90). Solomon Asch som utförde experimentet dog 1996 men undrade hela sitt liv hur det kunde komma sig att människan kunde abdikera så inför andras felaktiga påståenden. Senare forskare som har undersökt vad som händer i hjärnan har kunnat visa att människan är mycket mottaglig för vad andra säger om alla är samstämmiga, man ser inte längre verkligheten som den är utan som andra säger att den är. (G. Berns, J. Chappelow, C. Zink, G. Pagnoni, M. Marti-Skurski, J. Richards, ”Neurobiological correlates of social conformity and independence during mental rotation”, Biological Psychiatry, 2005). Kejsarens nya kläder finns alltså på riktigt i hjärnan på folk så länge alla andra säger sig se dem. Om en enskild väljer att uttala sig mot en samstämmig grupp är det området för rädsla i hjärnan som aktiveras, som om man vet att det är farligt att hävda något som gruppen inte ser. Det krävs alltså att integriteten och modet är större än rädslan för att avvisas för att hävda något som avviker från gruppen. Exempel på föregångare är Galileo, Luther, Darwin, Freud, Einstein och Martin Luther King.

      • Om vi ska applicera detta på dagens situation kan vi citera följande namn:
        Pär Ström, Genusdebatten (med anonyma skribenter, sjukt att det ska behövas!) (feminism, könsapartheid), Marika Formgren (konservatism i vänsterdominerat journalistskrå), Tino Sanandaji, Karl-Olof Arnstberg och Gunnar Sandelin, Merit Wager, Ilan Sadé (invandringens kostnader och asylmissbruk), Ingrid Carlqvist (islam).

  3. Alla ofrihetens predikanter verkar köra med samma taktik. Man påstår att samhället står under hot från diffusa mörka krafter. Lyckas man basunera ut detta budskap uppstår det en belägrinmgsmentalitet hos befolkningen. I detta skede är det förstås bara ofrihetens ideologi som påstås kunna stå upp mot hotet.

    I dagens Sverige har extremeister med framgång lyckats torgföra budskapet att samhället hotas av nazister (hur många är de egentligen…?) eller att kvinnors liv hårdkontrolleras av patriarkatet (varför kan inte svenska medier namnge en enda medlem av patriarkatet?). Man kan väl utan att överdriva hävda att en betydande del av den svenska befolkningen idag också anammat belägringstillståndets mentalitet.

    I jämförselse med det andliga tillståndet i dagens Sverige var McCarhty-ismen i 1950-talets USA rena västanfläkten. Dessutom gjorde sig amerikanerna själva kvitt den paranoida senatorns kampanjer inom loppet av ett fåtal år. Svenskarna däremot förmäktar år efter år i detta besynnerliga sinnestillstånd, vilket alldeles säkert kommer att lämna djupa spår i befolkningen.

  4. Sverige är kapat av kulturmarxisterna, och borgerligheten har kapitulerat. Demokratur råder. Så här skrev Vilhelm Moberg om demokratur i Dagens Nyheter 14/12 1965 under rubriken ”Sverige – en demokratur?”:

    ”I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.”

  5. Pingback: Återigen, förbjud kvinnor att köpa kläder | WTF?

  6. Pingback: F! Fan | Löjesguiden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s