Att vara antifeminist är att vara humanist

Ja, nu har vi alltså ännu en gång fått det förklarat för oss att när männen begår självmord så är det deras eget fel. Det är deras manlighet det är fel på. ”Maskulinitetsnormerna” som man kallar det. Precis som det är fel på pojkarna i skolan när de misslyckas och männen på sina arbetsplatser när de ramlar och gör sig illa. Enligt den svenska statsfeminismen är allt som drabbar pojkar och män deras eget fel och om de bara kunde vara mer som kvinnor (och mindre som män), så skulle problemet vara löst. Samtidigt är allt som drabbar flickor och kvinnor också mäns fel. Det är de patriarkala (och osynliga), strukturerna som de illvilliga männen vävt i hemliga nätverk under årtusenden och vars syfte är att göra livet extra svårt och tungt för kvinnorna.

Kanske är det detta som det innebär att vara man? Att ta all denna skit och bara bita ihop? Att låta feministerna ha sin grej och bara skratta åt dumheterna?

Fast nej, det håller inte. Jag tillskriver kvinnor ett högre värde än så. Det kan inte vara så att vi låter denna galenskap passera. Att vi ler lite ursäktande och konstaterar att kvinnor är lite känsligare och behöver den här typen av föreställningar för att göra livet lättare att leva. Nej, det håller inte att som Benny Andersson eller Kjell Bergqvist tuppa omkring i sina överordningar och försvara de stackars kvinnorna – och känna sig extra manliga i sin omanlighet? Eller extra omanliga i sin manlighet? Kvinnor är inte barn. Kvinnor är människor, kapabla att ta ansvar och stå till svars, precis som män. Att ens behöva säga det känns löjligt. Men i feministernas tankevärld är förnuftet som bortblåst, men inte bara förnuftet. Medmänskligheten har också förhandlats bort. Att hata män har blivit en dygd. Att hata – i kärlekens namn – är på modet. Och nymodigheterna sprider sig. Nu är inte bara hat kärlek, utan rasism antirasism och fascism antifascism. Vi är allting på samma gång och så bildar vi ett politiskt parti (FI)! Tänk att kunna hata helt öppet och få kalla meningsmotståndare för hatare! Tänk att kunna vara rasister helt öppet och få kalla meningsmotståndare för rasister! Eller nazister! Eller fascister! En win-win. Ett lysande politiskt koncept.

Jag hävdar att det inte är kvinnors fel att feminismen idag har radikaliserats så till den grad att den kan liknas vid en diagnos. En sjukdom. Nästan alla kvinnor ser och förstår att Sverige 2014 inte kan beskrivas som ett patriarkat. Nästan alla kvinnor ser och förstår att förlorarna i vårt samhälle är pojkarna och männen – och de bryr sig faktiskt om detta, kanske för att de har söner, bröder, pappor som de älskar och vill väl. Nästan alla kvinnor ser och förstår att deras söner, bröder och pappor inte engagerar sig i hemliga nätverk som syftar till att göra livet extra svårt för kvinnor. Nästan alla kvinnor hatar inte män.

Men några gör det. Och tillsammans med män som hatar andra män (en inte helt ovanlig sjukdomsbild), har de tagit över stora delar av det offentliga Sverige. Hatets och splittringens ideologi, feminismen, har idag infiltrerat nästan alla större politiska partier. Den kväver de traditionella medierna och den har i decennier slagit sönder den svenska skolan. I slutändan är det själva demokratin som står på spel och här kan vi redan se tydliga varningsflaggor (där kanske Nordiska ministerrådets förslag om kriminalisering av kritik av feminismen är det mest uppenbara).

Därför är jag idag antifeminist.

Antifeminist är däremot inte borgerliga Svenska Dagbladets krönikör och kolumnist Katarina Wennstam. Tvärtom är Wennstam den allra rödaste och brinnande radikalfeministen bland alla radikalfeminister och postmarxister som skriver i borgerliga SvD. Idag gör hon ytterligare reklam för sitt politiska parti (FI), och gör gällande att är man inte feminist så är man dum i huvudet.

Ja, står man inte bakom de vanföreställningar om könsmaktsordningar och osynliga strukturer som Wennstam och hennes sektvänner tror på, så är man dum i huvudet och närmast en grottmänniska. Man är dessutom korkad, ”otidsenlig” och apart.

”…att inte skriva under på den analys av könsmaktsordningen som vi har i dag ter sig allt mer apart.”

Och i vanlig Orwellsk tradition vill Wennstam göra det till en demokratifråga. Att vara emot den antihumanistiska, antidemokratiska, våldsbejakande och samhällsomstörtande politiska radikalfeminismen är att vara antidemokratisk, om vi förstår Wennstam rätt.

”Feminismen börjar allt mer betraktas som den demokratifråga den alltid har varit. Det handlar om mänskliga rättigheter och allas lika värde oavsett kön, inte om personligt tyckande eller huruvida man gillar ett specifikt ord eller inte. På samma sätt som någon som säger sig inte tro på demokrati eller fria val blir kraftigt ifrågasatt, så är det glädjande att se att samma sak nu händer med antifeminismen.”

Ja, Katarina Wennstam, ”feminismen börjar allt mer betraktas som den demokratifråga den alltid har varit”, eftersom det handlar om en ideologi som i sin kärna är antidemokratisk. Men nej, Katarina Wennstam, feminismen kan inte sättas i samband med ”mänskliga rättigheter” eller ”allas lika värde”. Tvärtom är feminismen idag en antihumanistiskt, hatisk och totalitär ideologi som nästan dagigen ger uttryck för ett demokratiförakt (tycker du inte som vi bör din yttrandefrihet begränsas), och öppet hat (”manshat är folkbildning”, FI’s partiledare på Twitter).

Avslutningsvis vill jag idag försöka knyta an till hur detta med att vara antifeminist och humanist fungerar i vardagen.

Egentligen är det ganska enkelt. Det handlar om att se sina medmänniskor som just människor. Att vara vänlig och behandla medmänniskorna med både respekt och ett gott uppsåt. Att hata är inte vägen framåt, det skulle nog de flesta hålla med om. Låt oss därför hoppas att FI inte kommer in i riksdagen nästa söndag.

Annonser

10 thoughts on “Att vara antifeminist är att vara humanist

  1. ja, det är skrämmande. mest skrämmande är kanske att den svenska ”intelligentian” till så stor del stödjer dessa och liknande enfaldiga tankemönster. en invändning dock. är du helt – helt – säker på att kvinnor nödvändigtvis är ”kapabla till att ta ansvar och stå tills svars”?… liksom med barn är det ju fullt möjligt att acceptera dem som de är och dessutom älska dem utan att begära allt för mycket av dem. att vara människa är ju bland annat att brista, och kanske bör man ge kvinnorna rättigheten att brista på sitt alldeles egna vis? en människas värde påverkas m a o inte av vad hon presterar. i alla fall inte i teorin.

  2. Ja. Efter en lång tid som ”ickefeminist” börjar jag nu svänga mot ”anti.”

    Hade en diskussion med en bloggare annorstädes. Hon skriver under på ”samma rättigheter och skyldigheter,” och säger samtidigt ”feminism, i sin rätta innebörd, är ju något bra. Punkt.”
    Misstänker att detta är ganska vanligt. Som Arpi skriver på Neo, det är helt enkelt en av de frågor man måste svara ja på. ”Nicka och Le.”

    Vet inte hur man skall kunna förklara att verklig feminism (till skillnad från ordboksdefinitionen) idag är något mycket obehagligt.

  3. Ja, det är helt otroligt att en tokfeminist som Wennstam får skriva i SVD. Det är ju också otroligt att så många köper feministernas orwellska nyspråk där hat=kärlek ,rasism=antirasism.positiv särbehandling av kvinnor och negativ särbehandling av män=jämställdhet

    • Ja hur tänker de egentligen på SvD när de stöter bort trogna prenumeranter som till slut får nog av stolligheterna. Jag hoppade av som prenumerant under den laestadianska eran, gladde mig när den var slut, bara för att upptäcka att tidningen fyllde på med nya hatpredikanter.

      • Jag sade upp DN för några år sedan efter att fått för mycket Sveland nerproppad i halsen. SvD kändes lite bättre. De hade till och med en sur feministtant som slutade (Laestadius) men sedan några månader har de kompenserat upp det med Wennerstrand. Sedan har de naturligtvis en rad halvljumma kulturfeminister som Lokko och Hallhagen. Ingen av dessa läser jag längre, de skriver ändå inte om kultur som intresserar mig. Problemet är att det snart inte finns några kulturjournalister som skriver om kultur som intresserar mig. Snart finns förmodligen inte heller någon svensk kultur som intresserar mig.

        Fast ärligt talat skiter jag fullständigt i det. Den kultur som intresserar mig finns i sådan mängd att jag har så det räcker livet ut i vilket fall som helst. Mitt enda problem är att jag gillar att ha morgontidning, men det kanske löser sig automatiskt snart när vinsterna uteblir.

        Jag hoppas jag får leva så länge att jag för höra historiens dom över den här epoken. Det är en mycket märkligt tid vi lever i. Kultursektorn och dess bevakare i traditionell media verkar hålla på med någon slags harakiri. Det är som en sekt som varje dag bekräftar varandra och förnekar hela modernismen men för varje tangent de trycker ned på Twitter och för varje läkarbesök och tablett de stoppar i sig bevisar de samtidigt att de tror på modernismen och posistivismen. Det är som en låtsasvärld. Det är någon slags dekadens. Ett mentalt förlamat sidospår i humanismen.

  4. Wennstam är ”värdegrundsdemokrat”, dvs anser att demokrati är liktydigt med att dela en viss värdegrund (hennes egen). Individer som inte delar denna värdegrund, har inte kvalificerat sig för att delta i de demokratiska processerna. Detta är i princip samma demokratisyn som rådde i de gamla folkrepublikerna i östeuropa. Där var de demokratiska processerna förbehållna de som delade partiets värderingar. Jämförelsen kan förefalla hårt dragen, men är trots allt bara en västanvind jämfört med Schymans talibantal.
    Beklämmande att en krönikör som Wennstam tillåts husera i det ärevördiga Svenska Dagbladet.
    En lysande artikel i ämnet:
    http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/

    • En liten anekdot från vår politiskt obundna skola, detta är en kommentar som jag själv skrev idag efter en händelse i dotterns skola, hon går i sjuan. Länkade även till Marika Formgrens krönika som du länkat.

      Känns som att alldeles för många börjar villkora sådana livsviktiga saker som yttrandefrihet och åsiktsfrihet!

      Droppen var nog när dottern ringde och i upplösningstillstånd berättade om hennes nya skolas syn på demokrati, (ja den ligger på södermalm).

      Som en del av undervisningen tar hela klassen en promenad till medborgarplatsen, där ska eleverna enligt uppgift gå runt i valstugorna och inhämta information från dom olika företrädarna för partierna i valstugorna. Problemet är att det hela snabbt urartar, skanderandes ”ut med rasisterna, in med feministerna!” omringar en stor del av eleverna SDs stuga och deras representant får ta emot glåpord som ”äckliga rasister”, ”förstår du inte att ni kommer skjutas” m.m.
      Allt medan läraren tittar på. Det sker även ett ”skolval” på skolan som enligt konstens alla regler är anonymt, problemet är att klassens ”populära” tjejgäng frågar ut alla efteråt vad dom röstat på, min dotter vill först inte diskutera och försöker komma undan med att hon inte bryr sig om politik men då blir det bara värre… Till slut säger hon att hon röstat på moderaterna, vilket resulterar i ett ramaskri, ”hur kan du göra det”, ”dom är ju dumma i huvudet!”, varvid hon försöker motivera det hela med att hon tycker att det fungerar ganska bra i Sverige just nu och att hon därför valt att rösta på sittande regering.

      Efter detta är det ingen i klassen som pratar med henne.

      Imorgon har dom ett nytt obligatoriskt besök på medborgarplatsen och hon har ont i magen inför det, hon förstår inte varför hon ska vara tvungen att synas i en grupp som skriker slagord och hotar politiker då hon är uppfostrad att lyssna på andras åsikter och respektera att alla inte tycker lika.

      Vad hände med en politiskt obunden skola och allas rätt till sina åsikter?

  5. Ja, det är obegripligt att Wennstam upplåts plats i SvD. Man trodde att de hade lärt sig av reaktionerna mot Laestadius. Ska hon vara ett alibi för vänstermänniskor att läsa SvD, såsom Hakelius och nu Teodorescu nu är på Aftonbladet? Dvs av kommersiella skäl får några på andra kanten spaltutrymme?

  6. Pingback: Flashback och RG | WTF?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s