Vi glömmer aldrig 11 september

Den elfte september går det inte att skriva politiska inlägg utan att knyta an till vad som hände i New York för tretton år sedan. Vi får aldrig glömma hur den religiösa ondskan ser ut, och vad den får för konsekvenser om den inte stoppas.

Men i Sverige finns tyvärr en slags ovilja att se det för vad det är. De starka vänsterkrafterna, särskilt inom journalistiken och kulturen (som ju idag handlar mycket lite om kultur och nästan bara om vänsterpolitik, radikalfeminism och intersektionellt mumbo-jumbo), pratar hellre om islamofobi och Gaza. Det är tryggare att se USA och Israel som fienden, eller hela västvärlden, och då vill man gärna inte se islamismen som den mörka och destruktiva kraft den är.

Jag har noterat att det är ganska vanligt att prata om bra och dålig islamism, vilket är nonsens. Det finns bara dålig islamism. Islamism, eller politisk islam, är genom sin definition en religion med politiska anspråk. Det blir då en ideologi och ett regelsystem som syftar till att instruera människor i hur man lever sitt liv ”rätt” (enligt religionen). I Islam kallas detta regelsystem för sharia.

Detta skall inte förväxlas med sekulär Islam. Religionen Islam är inte nödvändigtvis samma sak som islamism och det finns ingen anledning att kritisera muslimer för det som islamister sysslar med (även om det ibland hade varit klädsamt om fler sekulära muslimer tog öppet avstånd från islamismen).

Jag tar kraftigt avstånd från alla religioner som gör politiska anspråk. Men vi har idag inga problem med organiserade korsfarare, hinduistiska terrorgrupper eller buddister som skär huvudet av journalister. De flesta religiösa fundamentalister vill egentligen hålla sig för sig själva, leva sina liv, ha sin tro i fred och inte göra så mycket väsen av sig. Utom islamisterna. Det finns en väsentlig skillnad här.

Det som händer i Syrien och Irak, med Islamiska Statens våldsorgier och massmord borde egentligen få de flesta att vakna upp. Eller Boko Harams vidrigheter i Nigeria. Trodde vi att vi någonsin hade förstått vidden av den ondska människor är kapabla till, ta en titt på dessa grupperingar och häpna av skräck. Så ser religiös ondska ut, så fungerar islamismen i sin allra renaste förfining.

Men det är ändå märkligt glest mellan fördömandena och från svenskt vänsterhåll ser det mera ut som ett pliktskyldigt avståndstagande. De svenska terrorister och mördare som ansluter till IS kallas i flera traditionella medier för ”soldater”, och när de kommer tillbaks (till Sverige), för ”veteraner”. Det är ofattbart men kanske egentligen inte så konstigt om man förstår hur vänsterns prioriteringar har kommit att utvecklas. Att vara allt för tydligt emot IS kan riskera att man blir kallad för isamofob, oavsett hur många barn som filmas när de halshuggs. Så fegt, ängsligt och ryggradslöst ser det svenska debattklimatet idag ut, där åsiktskorridorens grindvakter också alltid står redo att rycka ut och smutskasta den som avviker från den mera inställsamma linjen gentemot terroristerna.

Den extrema vänsterns mest aktiva grindvakter idag är ju organisationen ”Researchgruppen”, som har täta samarbeten med både Public service och ”borgerliga” Expressen (och därmed DN). Här hittar vi precis den giftiga cocktail av extremism, våldsbejakande, högmod, radikalfeminism och sanktionerade olagligheter (och ”civil olydnad”), som de flesta journalister i Sverige idag uppskattar (så länge det kommer från vänsterkanten). Var så säker på att ”Researchgruppen” aldrig skulle försöka kartlägga Hizb-ut-Tahrir eller andra svenska islamistiska grupperingar för att förstå hur nära dessa ligger IS och om de rent av ställer sig positiva till dess våldsorgier. Nej, vänsterextrema och radikalfeministiska Researchgruppen vill hitta islamofober, antifeminister och Sverigedemokrater och smutskasta dem offentligt.

Det är egentligen märkligt att man inte kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Från vänsterfeministiskt håll brukar ju Anders Behring Breivik alltid lyftas fram när det handlar om terrorism. Och det är fullt begripligt. Att avrätta barn och ungdomar så som Breivik är sannerligen en uppvisning i ondska och en i skandinaviska sammanhang oöverträffad vedervärdighet. Men som jag ser det finns det inte någon egentlig skillnad mellan Breivik och de religiösa IS-företrädare som skär huvudet av barn. Ondska är ondska. Eller som Max von Sydow uttryckte det i 70-talsfilmen ”Exorsisten”; ”There is only one”. Här menades Satan och jag tror vare sig på Gud eller Satan (även om jag uppskattar vår kristna kulturtradition), och jag översätter det därför till ondska.

Att ha två tankar i huvudet samtidigt betyder att man både kan fördöma Breivik och IS. Tyvärr verkar inte detta fungera så bra för de vänsterextrema och radikalfeministiska grupperna i Sverige, som hellre ser sig som allierade med islamisterna i sitt gemensamma hat gentemot väst, den ”vita mannen” och givetvis Israel (och USA).

Vad som också är typiskt för Sverige i dagsläget är allt detta prat om att känna sig som ”en humanitär stormakt”, och samtidigt inte ställa upp i kampen mot IS. Självklart borde Sverige hjälpa till militärt i kampen mot dessa islamister. Men som så ofta blir det problematiskt och handlingskraften saknas. I detta läge skäms jag faktiskt för att vara svensk.

Men å andra sidan finns det ju ingenting som är ”svenskt”, skall vi förstå. Eller jo, enligt Fredrik Reinfeldt är det ”barbariet” som är svenskt. Och tror man att det utöver det finns något svenskt så är man ju rasist och nazist. Och säkert kvinnohatare också, eftersom man sannolikt – på samma gång – är kritiskt inställd till de radikalfeministiska teorierna om könsmaktsordningarna. Och håller du inte med så skickar vi Researchgruppen på dig så att AFA och Revolutionära Fronten får tillgång till din adress och kan sätta en yxa i dörren när du läser godnattsaga för lilltjejen.

Och samtidigt rekryteras allt fler svenskar till IS’s mordorgier i mellanöstern. Och Hizb-ut-Tahrir växer sig starkare i de svenska förorterna (utan att någon journalist verkar bry sig och tar reda på vad detta är för en organisation). Och antisemitismen ökar men eftersom rasism bara kan utföras av ”svenskar” så läggs locket på. Hellre då att rapportera om de elaka judarnas brott mot mänskligheten i Gaza.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Islamism hör inte hemma i Sverige. Religiös extremism hör hemma i historiens avskrädeshög. Jag kommer att bekämpa islamismen (och eventuell annan religiös fundamentalism), varhelst jag ser den. Men i motsats till Hizb-ut-Tahrir, som uppmanar oss att mörda judar varhelst vi ser dem, kommer jag att försöka omvända islamisterna (här hemma), genom att prata med dem. Men om det inte går måste jag – och vi alla – bli en del av det framtida civilförsvaret.

Annonser

6 thoughts on “Vi glömmer aldrig 11 september

  1. ”kommer jag att försöka omvända islamisterna (här hemma), genom att prata med dem.” Lovvärt, men går det att prata förnuft med dem? Thomas Sotto ställde frågan till Charles Aznavour, 90, i radio häromdagen om man skulle diskutera med IS. Aznavour är alltid glasklar i sina svar: – Nej, man ska inte diskutera med dem, skär de halsen av folk ska man skära halsen av dem. Då ska man veta att Aznavour med familj har fått sin beskärda del av islamisterna i och med folkmordet på armenier i Turkiet.
    Kunskaperna om islam och dess anspråk är för övrigt mycket dåliga i Sverige:
    http://www.dagen.se/opinion/debatt/sanningen-om-is-maste-fram/
    Hur länge ska det dröja innan gemene man får upp ögonen?
    Förra veckan såg jag ett reportage om den sista kristna staden i Irak. IS stod 10 km bort… Inte bra för nattsömnen…

  2. ”Det finns bara dålig islamism.”

    Försvinner inte lite av nyanserna här? Som du också skriver, Breivik och IS är samma skit. Men mellan Breivik och SD går en djup rågång – våldsanvändandets rågång. Samma rågång finns mellan IS och de islamister som förespråkar införande av Sharia på demokratisk väg. Eller mellan revolutionära kommunister och vänsterpartiet.

    Icke våldsamma islamister tycker jag är välkomna att argumentera för sin politik på samma villkor som vi i mittfåran. De våldsamma bussar vi polisen och Säpo på.

    • ”islamister som förespråkar införande av Sharia på demokratisk väg”. Brukar sharia införas på demokratisk väg och skulle du vilja leva under sharialagar? Fråga de malier som blev lemlästade under islamisternas framfart om den saken. Nä jag anser inte att islamister ska beredas någon utrymme alls att ”argumentera för sin politik”. Sällan har man sett så glada afrikaner som de som kastade sig om halsen på Hollande när han kom till Bamako efter att franska trupper stoppat islamisterna. För dem var han bokstavligen räddaren i nöden.

      • Nej, jag vill inte ha sharia. Jag misstänker att jag, som religiös fundamentalist men med annan religion, skulle råka rätt illa ut. Inte heller vill jag ha proletariatets diktatur.

        Varför då låta dem föra fram sin politik? Därför att ett öppet samhälle där alla får föra fram sina stolliga åsikter är den bästa garantin för att även jag får föra fram mina åsikter, som säkert ses som stolliga av åtskilliga. Vänstern verkar idag pigga på att börja förbjuda högerextrema åsikter. Börjar vi med det, och sedan glider lite nedför det sluttande planet, så är snart SD förbjudet. Och sen KD…

        • Det spelar ingen roll vilka religiösa fundamenatalistiska åsikter du har. Har du anspråk på politiken och hur människor skall leva sina liv kommer jag att bekämpa dig, först och främst genom politiska samtal och i slutändan (om det behövs), genom militära grepp.

  3. Pingback: Dags för lite härlig twitterfeminism igen! | WTF?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s