Demokratin som modellera och mer rasifieringshets

Den hånfulla och nästan farsartade förhållningen till demokratins spelregler tar nu ordentlig fart igen. Det är inget mindre än stötande att i SVT Rapport lyssna på Åsa Romson och Gustav Fridolin som nu givetvis vill frångå den demokratiska praxis som i Sverige gäller i samband med utnämningen av riksdagens talman och vice talmän. Plötsligt skall det som tidigare gällt, att talmannen plockas från landets tredje största parti, inte längre gälla. I SR Ekot berättar en representant från Vänsterpartiet att det är oacceptabelt att SD skulle inneha en talmanspost. Hans förslag är att ändra på praxis och istället nu låta utnämningarna gälla landets fjärde största parti, och därmed säkra att Miljöpartister får posterna.

Kanske tror vänsterpartisten att 87% av svenskarna tycker att hans förslag är en lysande idé?

I SvD hänvisar journalisten Andreas Örwall Lovén till en statsvetare från Lunds universitet, Mikael Sundström, som menar att SD inte kommer att släppas fram. Han tror att det möjligen finns någon ”enstaka formalist” som tycker man skall gå ”by the book”. Den meningen är det nästan värt att läsa en gång till. Att gå ”by the book”? Och att den som möjligen tycker så (när det gäller Sveriges riksdag), är en ”enstaka formalist”…

Men inga följdfrågor kring detta eller om det är demokratiskt problematiskt. Följdfrågan kommer längre ner istället och blir en omvänd variant. Den lyder: ”Finns det några problem med att hålla sig till praxis och ge SD en vice talmanspost?” (man kan tolka det ungefär som: ”can we get away with it?”). Svaret blir då: ” – Nej, inga formella konstitutionella problem. Problemet kan i så fall vara symboliskt.”

Kan i så fall vara symboliskt? Jag skulle nog säga att problemet är symboliskt i allra högsta grad, en symbolik som nu dessutom trumpeteras ut med en sådan tjutande arrogans i media att de kanske 50.000 väljare som i sista stund valde bort SD’s valsedel nu ångrar sig. Och Örwall Lovéns artikel i SvD andas precis samma arrogans. På frågan ”Varför driver Sverigedemokraternas kravet på en talmanspost om det är utsiktslöst att få den?” låter han Mikael Sundström få sista ordet (text- och meningsbyggnadsfelen ovan och nedan är original) :

” – En av partiets berättelser är att det är övriga sju partier arbetar mot dem. Det här faller in i det mönstret. Det är ingen komplicerad logik.”

Det är alltså en ”berättelse”, en idé, en myt att övriga sju partier arbetar mot SD? En berättelse, ett mönster som alltså Sverigedemokraterna har konstruerat? Och detta alltså som avslutning på en artikel som går ut på att konstatera att det är just detta som händer…

Där ångrade sig säkert 10.000 väljare till.

Vad blir nästa steg? Att räkna SD’s individuella voteringar i riksdagen som en halv röst (så att partiet omedelbart halveras)? Att besluta att vissa frågor anses för viktiga för att SD ens skall få rösta? Att varannan SD-röst omvandlas till en MP- alternativt V-röst?

Ja, jag raljerar, men detta är ett sluttande plan som blir allvarligare för varje dag. Jag skulle självklart reagera med samma upprördhet om det gällde ett annat parti. Man kan inte modellera med demokratin på det här sättet i Sveriges riksdag, vrida den lite åt det håll som passar. Vi vet ju att demokratibegreppet redan är omförhandlat i stora delar av den svenska offentligheten, inte minst i de traditionella medierna, men riksdagens rutiner måste stå pall, annars vågar jag inte tänka på konsekvenserna (vid sidan av att SD då som ett resultat snabbt kommer att kunna få egen majoritet).

(Jag vill nu tillägga att det under eftermiddagen har kommit fler nyanserade röster till tals i Sveriges Radio angående SD’s talmansnominering, dock är det fortfarande tydligt hur journalisterna oblygt försöker vinkla förfarandet som oönskat – och till kvällen har även Romson/Fridolin ändrat sig från morgonens uttalande i Rapport).

Jonas Thente skriver förövrigt bra, i vanlig ordning, även om detta med SD’s väljare. Thente har sannerligen blivit undantaget som bekräftar regeln när det gäller DN Kultur. Ett alibi för ”åsiktsmångfald”, lite som Johan Hakelius på Aftonbladet (dock utan den senares excentricitetsfaktor). Små ljusglimtar i den stela, cementgrå åsiktstunneln.

Thente är också inne på det absurda med rasifieringshetsen och de ”strukturella” rasismanklagelserna som haglat över offentligheten de senaste åren. I dagens SvD Kultur hittar vi en värdig uppföljare, Negar Naseh, som över ett uppslag ännu en gång låter oss få veta att Sverige är ett djupt rasistiskt land. Det hela knyter naturligtvis även an till SD, som här också – förutom att beskyllas för att ha illasittande kostymer – blir sammankopplade med massmördaren Anders Behring Breivik. En sammankoppling som normalt föräras feminismkritiker.

I kommentarsflödet till ett tidigare inlägg kom idag en kommentar om Nasehs uppslag i SvD. Jag lyfter den, signerad Benjamin:

”Det är författaren och läkaren Negar Naseh som under rubriken ”Varför reagerar Sverige först nu?” [”Har vi inte vetat ganska länge” i pappersutgåvan, min anm.] berättar om sina extremt dåliga erfarenheter av det strukturalistiskt rasistiska Sverige. Hon talar till och med om institutionaliserad rasism.

Hennes föräldrar kom från Iran till Sverige, hon har persiska som modersmål och hon identifierar sig som iransk-svensk, inte helt svensk alltså, vilket är rätt konstigt med tanke på att hon ogillar att svenskar inte fullt ut betraktar henne som svensk. Här i Sverige har hon gjort karriär som författare och har även utbildat sig till läkare. Jag förmodar att hennes föräldrar är både nöjda och stolta. Konstigt vore det annars.

Läs det en gång till. I det strukturellt rasistiska Sverige har hon alltså en karriär som författare OCH har även utbildat sig till läkare. Det är inte i Iran (som hon betraktar som sitt andra hemland) hon lyckats här i livet utan i Sverige. I otäcka rasistiska Sverige. Hur hade det gått för henne i Iran?

Hur kan en människa med ursprung i en religiös diktatur men som lyckats med två parallella karriärer i det nya land som tog emot hennes föräldrar, när de flydde från medeltiden, kalla landet hon lyckats i för rasistiskt? Dessutom institutionaliserat strukturellt rasistiskt. Vilken var institutionen som stoppade henne i karriären? Vad är det hon misslyckades med i sin karriär? Läkare OCH författare. Hur många procent av Sveriges befolkning är det? Är det dåliga yrken?

Strukturell rasism… Jag fattar inte det här nyspråket. Man behöver inte gilla SD och det är klart att det finns rasister i Sverige, precis som i Iran, men någon slags perspektiv måste man väl ändå ha som högutbildad läkare och författare. Hennes föräldrar har flytt från en förtryckande religiös diktatur och deras barn (d.v.s. hon själv) blev läkare och författare i det nya landet. Kan man önska sig så mycket mer? Hon skriver att ingen lyssnar på flyktingarna. På Sveriges näst största morgontidning har hon nästan ett helt uppslag, hon publicerar böcker på ett stort förlag och så skriver hon att ingen lyssnar. Googlar man hennes namn får man träffar på alla stora mediers kultursidor och program. Ingen lyssnar…. Va??

De som vill att Sverige skall fortsätta ha en positiv attityd till invandring måste helt uppenbart lägga om kursen nu. SD fick 13% och den siffran lär inte minska om man kallar sitt nya hemland för rasistiskt trots att man gör kometkarriär.

Jasenco Selmovic (FP-politiker, ex Jugoslavien) verkar vara en av mycket få flyktingar i debatten som faktiskt tycker att det var trevligt att få komma till Sverige. Hans positiva bild av mottagarlandet är ytterst sällsynt i offentligheten.

Är det inte ganska konstigt att han är så ensam?”

För mer av samma identitetspolitiska rasifieringshets kan även denna läsas.

•••

Angående mitt förra inlägg undrade någon hur jag hanterade detta med vad min dotter berättade efter skoldagen om SD och feminister. Det korta svaret är att det inte var eller är något jag kommer att ta upp med skolan. Att göra så vore att försätta min dotter i en ogynnsam situation. Det är tyvärr så det ser ut på många håll idag. Debatten och meningsmotståndet måste absolut föras i det privata, men inte så att det drabbar våra barn.

Annonser

14 thoughts on “Demokratin som modellera och mer rasifieringshets

  1. Förbluffande. Jag har också reagerat på att hela etablissemanget, från journalister till politiker och de inkallade experterna är rörande överens om att SD ska hållas borta från makten. Det flödar av tips om hur man ska gå tillväga för att minimera deras inflytande. Ingen tycks ens ifrågasätta det demokratiska i detta, det verkar snarare vara grundförutsättning för alla resonemang som förs. Precis som du befarar jag att detta kommer få rakt motsatta konsekvenser än de man tänkt sig.

    • Ja, det hela är minst sagt förbluffande. Nu verkar det som om flera strateger (under dagen), måste ha försökt hålla tillbaka tokigheterna, sannolikt med insikt om att detta skulle skada (och till viss del redan har skadat) förtroendet för själva demokratin. Och att det naturligtvis gynnar SD.

    • Ja, jag minns den nu när jag såg den igen (tack för påminnelsen). Fantastisk. Nu väntar jag bara på lite hbtq och rasifiering inblandat i nästa poetiska mästerverk signerat Thente.

  2. Negar Naseh gör ju verkligen alla invandrare en otjänst genom att peka ut oss alla svenskar som rasister trots att hon själv som sagt var konstigt nog har lyckats väldigt väl i sitt yrke och kanske även som medborgare i Sverige.
    Snacka om att vara med och skapa rasism hos de människor som lät hennes föräldrar invandra till landet och gav henne möjlighet att utbilda sig mm.
    Varför skall vi som utpekas som rasister fortsätta ta emot flest flyktingar i Europa efter ett sådant uttalande kommer säkert en eller annan person tänka och därmed kanske röstar på SD nästa gång.

  3. Pingback: Debatt och lite annat | WTF?

  4. Jag uppfattar inte Jasenkos positiva erfarenheter som ovanliga generellt, bara att de är ovanliga i kultur och media. De invandrare som har positiva erfarenheter lever sina liv, jobbar och betalar skatt. De har ingen orsak att gnälla i media.

    • Ja, jag håller med helt och hållet. Det är bilden som presenteras i medier som detta gäller. Det är också sorgligt hur de (många) svenskar med invandrarbakgrund som har positiva erfarenheter blir klämda mellan två krafter, högerextremister på ena sidan och de nya ”antirasisterna” på den andra (som inte tvekar att beskylla sådana personer för att vara Onkel Tom och husnegrer. Därför är det förståeligt att så få också går ut offentligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s