Är det i första hand kvinnor som vill ha separat ekonomi?

Mina (ovetenskapliga), noteringar och erfarenheter från livet i stockholms innerstad när jag möter vänner, är att ganska få kvinnor verkar intresserade av att slå sig ihop med en man som tjänar mindre än de själva. Även med de annars så ideologiskt uppburna feministiska journalisterna verkar detta ta emot. Därför är det vanligast i mina trakter att antingen möta singelkvinnor, eller de som har bildat par med en mer framgångsrik man. Och eftersom andelen väldigt framgångsrika män är mycket liten och andelen framgångsrika kvinnor är mycket stor här (idag tjänar unga kvinnor i storstäderna också mer än sina manliga jämbördiga), så uppstår denna obalans. Många kvinnor hamnar hellre i ett utdraget singelliv och en ibland oplanerad ensamhet (de eftertraktade männen är helt enkelt för få). Ändå är Stockholm sannolikt den stad i världen där flest parbildningar sker med en kvinna och en man som tjänar lika mycket, eller där kvinnan tjänar mer.

Och varför skriver jag nu om detta? Jo, i dagens DN finns en artikel med rubriken ”Allt fler par har separat ekonomi”, av Thomas Lerner. Vad som slår mig – men som utifrån ett feministiskt perspektiv inte heller är särskilt oväntat – är att man inte någonstans, inte ens i en antydning, ser en koppling till utvecklingen ovan. Det är ett exempel på den typen av feministisk journalistik som så att säga lever mellan raderna. Artikeln går alltså i stora drag ut på att beskriva en utveckling där fler och fler har problem med sina relationer som en följd av att man bråkar om vem som betalar mest och att man inte kan komma överens om vad som är ”gemensamma” pengar. Fler väljer också att ha separat ekonomi i förhållandet.

” – Vi här på familjerådgivningen märker oftare än tidigare att pengar är en orsak till att relationen inte fungerar. Allt fler par berättar också att de har en mer eller mindre separat ekonomi. Det behöver i och för sig inte vara något negativt. Men om den ena i förhållandet tjänar och behåller betydligt mer än sin partner kan det leda till konflikter, berättar Annika Lindén.”

Kanske lägger jag för mycket i detta, men min erfarenhet är annars väldigt tydlig. Det är i de fall en kvinna tjänar mer än mannen som separat ekonomi oftast gäller. Det är också betydligt vanligare med tydliga äktenskapsförord då kvinnan i äktenskapet äger mer än mannen. Är detta viktigt? Ja, om man skriver en artikel i ämnet och gör anspråk på att utröna vad som ligger bakom, och helt (medvetet eller omedvetet), missar att uppmärksamma detta, eller ens antyda att där kan finnas en koppling, så är det högst relevant.

Vad vi ser – och som i såfall skulle förklara mycket i utvecklingen – är ju att när män tidigare tjänade mer eller stod för hela inkomsten så var en samlad familjeekonomi närmast självklar. Men i takt med att kvinnor har börjat tjäna mer och kommit ikapp männens inkomster (och många gånger gått om dem), så ökar konflikterna och vi ser oftare uppdelade ekonomier inom familjen, som artikeln beskriver. Hur detta hänger samman hade ju varit verkligt intressant att utröna, särskilt utifrån ett så kallat genusperspektiv, men eftersom ett problematiserande av ”kvinnorollen” då säkert hade varit oundviklig (vem vågar skriva om sånt?), så valde Thomas Lerner inte oväntat att hellre stanna kvar på ytan och skrapa runt i de trygga fraserna. Och då passar ju detta bättre:

” – Det var mer vanligt med gemensam kassa i tidigare generationer. Men det var nästan alltid mannen som hade ett arbete medan kvinnan var hemma och fick fråga om hushållspengar. Från 1970-talet och framåt blev det vanligare att man delade på utgifterna rättvist, det vill säga att den som tjänade mest också betalade en större andel av räkningarna.”

Vi känner igen det. Gå tillbaka till 50-talet, måla upp bilden av orättvisa och förtryck (”fick fråga om hushållspengar”). Men sen blir det närapå omöjligt att förstå vad som egentligen menas. Blev det mera rättvist från 70-talet och framåt, för att…, den som tjänade mest också betalade en större andel av räkningarna…, jämfört med innan då han (som hade ett arbete), betalade alla räkningarna? Eller? Och att man ”delade på utgifterna” rättvist, är det i meningen att det var orättvist innan (då kvinnan inte arbetade och var hemma), och i såfall orättvist för vem? Ja, kanske någon annan kan förstå vad denna mening betyder?

Hursomhelst, jag är ju förespråkare för jämställdhet och vill understryka att jag inte på något sätt vurmar för 50-talets version av kärnfamiljen. Det jag dock tycker mig se idag är en besynnerlig utveckling där allt fler kvinnor verkar vilja både ha kakan och äta den. Kanske handlar det om att låtsas att man lever i en traditionell kärnfamilj, där man gärna vill bevara den traditionella bilden av mannen, men där det i själva verket är en själv (kvinnan), som har den högsta inkomsten (och denna vill man då inte dela med mannen eftersom det skaver mot bilden av den man man egentligen ville leva med)?

Svaret på dessa och liknande frågor lär vi dock tyvärr inte kunna räkna med att få genom DN och andra feministiska medier, eller i den svenska så kallade genusvetenskapen.

Jag undviker annars DN så ofta jag kan, men eftersom jag nu skriver om Lerners artikel kan jag lika gärna snabbt slänga in en länk till en annan från idag i samma tidning. Det handlar om att stressen ökar besvären på våra arbeten. Och man kommer helt sensationellt – ja, jag tillåter mig att ibland vara ironisk – fram till följande (vilket också finns med som underrubrik i artikelns nätutgåva):

”[K]vinnor drabbas allra värst”.

Jag hinner inte utveckla vidare just nu, men konstaterar snabbt att man inte drar några slutsatser alls av att det är gruppen lärare som nu mår allra sämst (vi vet ju vad som händer i den svenska skolan), och att lärarkåren domineras av kvinnor.

[Det skall tilläggas att i Thomas Lerners artikel ovan så handlar det om utvalda citat/svar från familjerådgivaren Annika Lindén som Lerner alltså valt att ha med]

Annonser

12 thoughts on “Är det i första hand kvinnor som vill ha separat ekonomi?

  1. Att ha separata ekonomier om man lever tillsammans tycks mig vara ett bra recept för slitningar, allarahelst om skillnaden i inkomst är stor.
    Lerner verkar för övrigt ha väldigt dimmiga föreställningar om hur människor levat och lever tillsammans. Det verkar vara här och nu och inom en radie på någon mil som gäller för honom.

  2. Som kvinna och även när jag tittar på mina kvinnliga bekanta så kan jag inte känna igen oss i beskrivningen. Men om det är genusforskning så är det ju ingen nyhet att de forskarna styr resultaten. Det är som med statistik – de bevisar det de vill bevisa.

    Som lärare kan jag helt instämma med ditt korta resonemang. Det skulle vara intressant med en mer utredande studie. För ja, läraryrket är sjukt stressande och ja, vi är fler kvinnliga lärare. Så att det blir fler kvinnliga sjukskrivningar är ju föga förvånande. Hur ser det ut om man skulle kolla procentuellt – hur många procent av männen/kvinnorna?

    Jag anser att det är fel kvinnor som får höras utåt i media. De som hörs är de som säger vi har ett patriarkat i Sverige och att kvinnan är förtryckt. Hur mycket mer lösnummer säljer media på att det alltid är de som får komma till tals? Den förtryckta kvinnan får komma till tals, liksom. Just förtryckt hon var…

    • Ja, det absurda idag är att vi inte kan förvänta oss några svar från vare sig journalister eller forskare, eftersom de nästan uteslutande sysslar med ideologisk propaganda.

  3. Jag blir påmind om lagarna i början av 1900-talet i USA, där kvinnor hade rätt till sin egen inkomst medan mannen var skyldig att försörja både henne och barnen.

    For over thirty years a woman has been able to hold and enjoy her separate property, however acquired, even when it has been given by her husband, freed from any interference or control by him, and from all liability for his debts. A husband is, however, liable for necessaries purchased by his wife and also for money given his wife by a third person to purchase necessaries, and he is bound to support her and her children without regard to her individual or separate estate. Even when a separation occurs a husband is compelled through the payment of alimony to continue to support his wife, nothing short of infidelity on her part and consequent divorce relieving him of that liability. No obligation, however, to furnish necessaries to a husband rests upon the wife under any circumstances whatever.

    Mentaliteten verkar leva kvar, och diskussionen om ökande karriärframgångar och inkomster för kvinnor verkar aldrig leda till några reflektioner om att kvinnor skulle ta över rollen som primär familjeförsörjare.

  4. En anekdot: Ett lärarpar i min bekantskapskrets hade inte separata ekonomier, men sa tjänade hon ocksa mindre. Bada satte in sina löner pa ett gemensamt konto, och vem hade stenkoll pa det kontot om inte frun. Han hade inte ens tillgang till kontot utan fick snällt be om ett uttagskort när han behövde köpa nagot. Man skulle kunna tro att han är värsta mesen, tvärtom är han högstadierektor med militärisk framtoning. Men hemma regerade frun. Han sov i källaren med hunden bra länge innan han lämnade hemmet och ansökte om skilsmässa.

      • Har faktiskt en liknande erfarenhet som gäller en bekant. Hustrun skötte ekonomin helt och hållet. Mannen fick inte ens se de kontoutdrag hustrun fick för sitt privata konto. När hustrun lämnade honom och begärde skilsmässa konstaterade mannen häpet att han hade betydligt mer pengar över vid månadsskiftet (eller rättare sagt att han nu hade pengar över) trots att hustruns (för honom hemliga) bidrag till den gemensamma ekonomin nu uteblev. Någon insyn i hennes affärer fick han aldrig, men å andra sidan överlät hon den gemensamma bostaden (med lån) till honom utan prut. Han godtog det.

  5. Kvinnor får de män och de relationer de förtjänar, givet a) egna resurser, insatser, insikter och attraktivitet (fysisk och betendemässig) och b) lagstiftning, attityder i samhället, arbetsmarknad och utbudet av män.

    Samma sak gäller mäns förhållande till kvinnor.

    Inget kön som grupp eller delgrupp av könet som grupp kan få mer än den förtjänar under någon längre tid. Efter en omstörtande förändring kan dock en obalans uppstå som räcker för att gynna en större delgrupp över tillräckligt lång tid för sådana realiteter ska hinnas glömmas bort.

  6. Spengler’s ”Universal Law of Gender Parity”

    ”In every corner of the world and in every epoch of history, the men and women of every culture deserve each other.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s