Fredrik Virtanen på stol nummer 11? Och en blundande Lisa Magnusson

Det behövdes bara ett tv-program och en inhoppad komiker som programledare för att Norges genusvetenskapliga satsningar skulle om inte avvecklas helt så åtminstone skäras ner kraftigt. Kvacksalveriet avslöjades på ett både charmigt och allt annat än aggressivt sätt, och det räckte för att vidden av dumheterna skulle framträda med all önskvärd tydlighet. Det var för några år sedan och jag pratar såklart om serien ”Hjernevask”.

I Sverige skulle en sådan tv-serie aldrig kunna produceras – eller få sändas (och naturligtvis har det aldrig varit aktuellt att köpa in och sända den norska produktionen, trots att den var mycket uppskattad och omtalad i Norge – och trots att Sverige köper in flera andra produktioner från grannlandet). Att använda tv-mediet som plattform för verklig kritik av radikalfeminismen och den så kallade genusvetenskapen förefaller otänkbart, inte minst eftersom de allra flesta med ansvar inom svenska Public service själva bekänner sig till radikalfeminismen. Det är också därför vi tvärtom ser svenska Public service – genom alla tänkbara kanaler – användas som plattform för att bedriva radikalfeministisk och intersektionell propaganda.

Och i motsats till Norge, där man alltså har börjat förstå det enorma slöseri med skattepengar som denna förment altruistiska och destruktiva humbugvetenskap har fört med sig (med konsekvenser som bildningsförfall och allmän akademisk kunskapsfientlighet – som dessutom är oöverskådliga), så vräker vi i Sverige för varje år fler och fler miljoner över dessa radikalfeministiska charlataner vars huvudsakliga uppgift det är att producera ännu fler vetenskapligt ohederliga ”forskningsrapporter”, så att det i sin tur kan refereras än kraftfullare till mängden av feministisk och intersektionell ”kunskap” och ”vetenskap” nästa år då det kommer att behövas än större forskningsanslag, eller när läroplaner behöver skrivas om eller nya diskriminerande lagförslag läggas fram. Ja, ni ser själva. Cirkeln sluts och hjulet rullar vidare. Det är heller inga småpengar det handlar om (nu delar Vetenskapsrådet ut 170 miljoner kronor till). Med Tanja Berqkvists ord kan det bara beskrivas som en industri (eller en sekt med industriella anspråk). En gigantisk fördumningsindustri med sekteristiska förtecken som förvaltar oerhört mycket pengar och med hundratals karriärer, forskarsäten, institutioner, centra och sekretariat som står på spel. Tro därför inte för en sekund att den lättvindigt skulle utsätta sig för kritik eller ifrågasättande utifrån. Inte ens när miljonerna regnar ned över dårskapsprojekt som detta:

”Centralt är att vi vill bidra till att möjliggöra fler berättelser, med inriktning på civilsamhället och politisk kamp för förändring, än de berättelser som är dominanta i väst i dag och som om och om igen sätter Europa i centrum. Vi vill också bidra till att utmana uppdelningen mellan sekularitet och religion. Slöjan, regnbågsflaggan och manga är exempel på kulturella produkter som vi kommer att följa, för att lära mer om transnationella gemenskaper, genus och sexualitet, säger Lena Martinsson.”

Man måste nästan läsa texten ett par, tre gånger för att uppskatta vidden av galenskapen. Lägg till det att det alltså dessutom har suttit en grupp människor i Vetenskapsrådet (hur många av dessa är sektmedlemmar?), och läst samma text och därefter tänkt: – Ja, det här låter väldigt viktigt och spännande!

Så ja, istället för att lära oss av vårt grannland och förespråka en öppen och kritisk samhälls- och forskningsdebatt, dras snaran åt i Sverige och sekten sluter sig. Det har rent av blivit populärt att från ledarhåll i vänstertidningar och i återkommande debattinlägg och besök i Public service morgonsoffor, nyhets- och radioprogram referera till Norge som ett fascistiskt land (”experten” och historiestudenten Henrik Arnstad). Vi kan ju bara frukta att sveriges feministiska och intersektionellt indoktrinerade lärarkår ger Norge samma omdöme ute i de svenska klassrummen. Samma land som alltså för bara 70 år sedan, i motsats till Sverige, krigade mot fascister och nazister på riktigt.

I område efter område agerar den mediala och politiska svenska eliten i symbios för att riva ner, söndra, bryta upp och korrumpera. Allting pekar åt samma håll. Och om någon invänder att så illa är det ju inte, vi har ju gott rykte i världen – entreprenörskap, uppfinningsrikedom och Nobelpriset? – så tror jag dessvärre att svaret måste bli: Vi lever mestadels på gamla meriter.

Kanske är det bara en tidsfråga innan vi får feministiska deckarförfattare och nöjeskrönikörer i Svenska Akademien? Det skall ju handla om mångfald, representation och identitet. Varför inte den härligt frispråkiga, manshatande och rasifierade kommunisten och förortsrevolutionären Athena Farrokhzad som inkvoterad ständig sekreterare? Fredrik Virtanen på stol nummer 11? Så att nobelpriset i litteratur äntligen kan gå till Dogge Doggelito eller Sebbe Staxx?

Nåja, det lär dröja. Men det är nog fler än jag som oroas över kunskaps- och bildningsförfallet och den dåliga intellektuella återväxten.

•••

Jag brukar göra små anteckningar på papperslappar när jag ser eller hör något som ligger inom denna bloggs intressesfär. Som ni kan förstå växer lapparna till högar på nolltid. Det är ju inte ovanligt idag att en nyhetssänding eller dagstidning mestadels sysselsätter sig med rapporter eller historier som handlar om genus, feminism, intersektionella analyser, ”värdegrunder”, rasism eller så kallad antirasism, kulturrelativism och identitetspolitik, eller bara den sedvanliga skåpmatsmisandrin, Israelkritiken och ”kulturpolitiken” (som mestadels består av olika lager av det beskrivet ovan). Lapparna blir till högar, som delas upp i olika högar. Det är alltid överväldigande och det hinns aldrig med. Ingen av oss som skriver om dessa ämnen får ju någon ersättning. Det går inte att söka organisationsbidrag (tvärtom försöker politiker och journalister hitta vägar att kriminalisera den här typen av samhällskritik).

Men jag skulle vilja kommentera ännu en av Lisa Magnussons kolumner i Metro från förra veckan. Hennes text handlar om två händelser och i båda fallen missar hon det allra mest centrala i varje berättelse. Redan i rubriken (i papperstidningen), förstår vi syftet: ”Kvinnornas kroppar är deras egna”. Det handlar om Renée Zellwegers plastikoperation. Magnusson tycker en massa om denna, och lyfter samtidigt upp det besvärliga med att ”folk” och ”tidningar” och ”andra” också tycker en massa, vilket naturligtvis är fel. Uttryck som ”dubbelbestraffning” används och ”att sätta sig till doms över hennes kropp”. Genom hela texten anar vi föreställningen om den manliga blicken. Ett manligt förtryck. Ingenstans verkar Magnusson vilja förstå eller erkänna (och definitivt inte berätta), att det är andra kvinnor – likt henne själv – som bryr sig om Renée Zellwegers plastikoperation. Det ”folk” och de ”andra” och de ”tidningar” som skriver om händelsen och ältar den fram och tillbaka består av kvinnor och kvinnliga nöjesjournalister i första hand. Men varför vara öppen med detta när ännu en möjlighet dyker upp att beskriva det föreställda patriarkala förtrycket, och därmed ännu en gång använda sin mediala plattform i feministiskt propagandasyfte?

Den andra berättelsen hänvisar till de videor som spritts den senaste tiden, med kvinnor som går genom stadslandskap och får ”trakasserier” slängda efter sig Eller blir ”verbalt tafsade på” som Magnusson kallar det. Hon skriver:

”Nyligen publicerades en kontroversiell dolda kameran-video som visar alla trakasserier en vanlig kvinna tvingas utstå en vanlig dag i New York. Många som ser videon verkar känna precis samma irritation som personerna kvinnan möter i videon. Det är ju komplimanger hon får? Hon borde le, vara tacksam! Det är som att de irriterade glömmer att även positiva kommentarer är kommentarer.

Det spelar ingen roll vilka motiv man har till att verbalt tafsa på kvinnor som rör sig i det offentliga rummet. Kropparna tillhör kvinnorna som bor i dem, och ingen annan. Att behandla dem som allmän egendom är en form av våld, och lika äckligt oavsett om det paketeras som kritik av bristande sexighet, förmodat feministiskt kroppsklander eller framfusiga komplimanger till någon som går förbi på gatan.”

Själv såg jag den mycket besvärande filmen som norska TV2 nyligen släppte med en ung, kvinnlig, norsk journalist som vandrade genom Oslo en torsdagskväll. Det gjorde säkert Lisa Magnusson också men av begripliga skäl kommenterar hon inte just den filmen eftersom den visar att praktiskt taget alla trakasserier, sexuella anspelningar och ”verbalt tafsande” riktade mot den norska kvinnan kom från utomeuropeiska unga män. Verkligheten är nämligen olämplig om den visar upp olämpliga sanningar. Hellre då att mörka, skarva eller ljuga. Och då finns det ju heller ingen anledning att ta upp den filmsekvens (i samma serie), som visar hur en kvinna med slöja tar samma promenad och är helt fredad från kommentarer och trakasserier.

Det gäller att blunda och blunda hårt som svensk journalist.

Annonser

11 thoughts on “Fredrik Virtanen på stol nummer 11? Och en blundande Lisa Magnusson

  1. Det var en och annan som observerade att de män som i den amerikanska originalvideon tilltalade kvinnan inte var vita. Saken är dock den – och det här vet jag av erfarenhet – att umgängestonen i vissa delar av amerikanska storstäder är sådan att man bara säger något åt främlingar. Det betyder ingenting. ”It´s a hot day today” ropade en svart kvinna efter mig. Hon menade nog inget annat än vad hon sade.

    Beträffande experimentet i Norge så verkar det rimligt. Ibland funderar jag om inte de svenska kvinnornas besynnerliga raseri ytterst beror på att de nog vet vilka grupper som trakasserar, men att de ideologiskt målat in sig i ett hörn. Därför måste de allt oftare upprepa vänsterns trosbekännelse och bjäbba om antirasism samtidigt som är frustrerade över de mjäkiga svenska männen som går hunsade med nerböjt huvud på gatorna och inte lyfter ett finger för att försvara dem.

    • Ja, som någon snyggt sammanfattade det i en kommentar på en annan blogg:

      ”Som feminist blir jag förorättad över att männen tittar på oss kvinnor.
      Som feminist blir jag förorättad när män inte tittar på mig.”

      Med andra ord, ta för guds skull inte ifrån oss känslan av att bli inspanade och tittade på – men ge oss inte heller något ansvar för det. Och det här är förstås inget annat än ett in blanco-krav på att själv få avgöra vad som är ond objektifiering respektive bra, sexig uppmärksamhet. Till på köpet innan det ens har hänt i det enskilda fallet! Sedan kan tjejerna välja själva vad som ska blåsas upp till en patriarkal struktur och vad som inte kan uppfattas så.

  2. Den amerikanska filmen har fått en massa feministisk kritik i USA för att befästa etniska stereotyper. Det är nämligen en kraftig majoritet ”rasifierade” män som ropar efter kvinnan. Så kan det gå när inte haspen är på!

    Själv tycker jag att det är en trevlig kultur att folk småpratar med varandra, som Rick beskriver. Det är en otroligt lättkränkt och ömtåad film.

    Kvinnan i filmen kommer nog att längta tillbaka i tiden när hon blir 45+ och knappt någon ropar efter henne längre.

    • I Sverige ses man ju närmast som misstänkt byfåne om man ens fäller en replik till någon som befinner sig bredvid en på tåget, ute i gaturummet, i hotellobbyn osv och man inte är bekanta sedan tidigare, dvs inte hör till gänget. Även om det man säger utgör en skämtsam kommentar till något som nyss hände mitt framför näsan på er ses det som ”invasion of privacy”. Tröskeln för småprat är extremt hög i den sortens situationer i Sverige (åtminstone innan alla har supit till!). Samtidigt kan många svenskar sitta och prata högt och ljudligt i sin mobil och tvångskonfrontera omvärlden med sina tankar och sin vardag, sina senaste fester osv utan att någon orkar/vågar säga till dem att sänka tonen litet…Här finns det en gapande motsägelse som någon borde ta tag i.

  3. Pingback: ”Nationen – könsmaktsordningens slagfält?” | WTF?

  4. Talande är att någon feministiskt överdoserad stackare på Genusdebattens kommentarsfält talade om att ”grottmännen” störde den ”civiliserade kvinnan”. Svarta och andra mer mörkhyade är alltså grottmän som hotar den vita kvinnan. Var kommer tankefiguren ifrån om inte ku klux klan….

  5. Epidemin är internationell tyvärr, även om utbrottet i Sverige verkar särdeles elakartad…

    Sprid denna video vidare:

  6. Moderaterna straffar ut sig som relevant parti?

    ”Moderaterna tappade stort i riksdagsvalet. En stor andel av de som lämnade M gick till Sverigedemokraterna. Inget annat parti förlorade lika många väljare till SD som Moderaterna. I valresultatets kölvatten har det inletts en debatt om hur partiet ska hantera SD.

    Muf kommer fortsätta att driva en liberal linje i migrationsfrågan.

    – Min ingång till öppenheten är att den precis som demokratin är en fråga som varje generation måste vinnas för. Öppenheten är en värderingsfråga. Det finns ingen tredje väg, säger Rasmus Törnblom.

    Han är bekymrad över att fler, både till vänster och till höger, öppnar för en mer restriktiv linje.

    – Jag är orolig för diskussionen som förs i delar av borgerligheten där man börjar acceptera en diskussion där man ska utgå från tak och antal för människor som kan komma hit. Det är en debatt som går i helt fel riktning, säger Rasmus Törnblom.

    – När den debatten förs i Moderaterna kommer jag vara tydlig med att den inte hör hemma här.

    Moderaternas framgångar det senaste decenniet handlade till stor del om att partiet lyckades bredda sig. De kommande åren kommer även Rasmus Törnblom försöka sig på samma manöver.

    – Muf måste vara relevanta i flera frågor. Då handlar det om frågor där vi tidigare inte stuckit ut hakan, som jämställdhet och feminism. Det handlar om öppenhet, respekt för olikheter och det handlar om händelser i vår omvärld som uppenbart berör Sverige.

    Den nyvalde Muf-ordföranden etiketterar, utan att tvekan, sig själv som feminist.

    – Feminism är en liberal idé och då känns det naturligt att poängtera att jag är feminist.”
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/nya-muf-ordforanden-moderaterna-har-stannat-av/

  7. Öppenhet verkar vara ett ledord i dagens Sverige, men vilket annat lands invandrarverk har det som vision:
    ”Migrationsverkets vision är ”Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter”.Visionen sammanfattar verkets inriktning. Vi betraktar migrationen som en positiv kraft, något som bidrar till att göra vårt land rikare i ekonomiskt och kulturellt hänseende.”
    http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart-uppdrag.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s