Varma nyårshälsningar, till alla nya och gamla dissidenter!

Jag vill passa på att önska alla mina läsare, gamla och nytillkomna, ett riktigt Gott Nytt År 2015! Och då är det i någon mening menat på ett mellanmänskligt plan. Jag tror dessvärre att när det gäller förvaltningen av vårt land så kommer vårdslösheten och galenskapen bara att accelerera, också under nästa år. På sikt kommer ju detta att drabba oss alla. Men låt oss ändå försöka vara ett stöd för varandra i dessa tider och tänka att vi åtminstone gjorde och gör någonting. Vi började prata med varandra, konfronterade oss själva och vågade se verkligheten för vad den är. Vi bröt oss loss och vågade säga ”Nu är det nog”. Vi såg igenom lögnerna i medierna och avkodade den dolda agenda som förment ”neutrala” myndigheter i armkrok med journalistkåren följer i syfte att förleda och indoktrinera – inte upplysa och informera.

Vi fick det bekräftat att makt korrumperar, och ett värre hån gentemot de svenska väljarna och demokratin som idé, än det som iscensattes från politikereliten genom ”decemberöverenskommelsen” var det många av oss som trodde att vi aldrig skulle behöva bevittna. Konsekvenserna är oöverskådliga men genom detta nåddes en brytpunkt. Ett membran gick sönder.

Många av oss har redan länge förstått att det som händer är på allvar. Det är inte ”story telling” eller på låtsas – eller del i en pr-kampanj för att ”få ut en bild av verkligheten”. Detta som finns omkring oss, detta som är vårt samhälle och vårt land och vår demokrati och gemenskap och som är framtiden för våra barn, det är ömtåligt och angeläget och bland det viktigaste vi har att förvalta och värna. Det kan eller får helt enkelt inte behandlas med en sådan vårdslöshet, historielöshet och destruktiv populism som har blivit media- och politikerelitens signum det senaste decenniet.

Vi har sett hur radikalfeministerna har flyttat fram sina samhällsomstörtande barrikader för varje år. Ju mer kvinnomakt, ju mer radikalfeminism. Ju sämre det går för pojkarna, ju mer radikalfeminism. Ju färre män i belutsfattande positioner, ju mer radikalfeminism. Sverige är som världens mest jämställda land, det enda landet i världen som har ett radikalfeministiskt, revolutionärt och öppet manshatande politiskt parti invalt i Europaparlamentet. Retoriken skruvas ständigt upp och hatet normaliseras. Från att en gång ha handlat om jämställdhet, handlar feminismen i Sverige idag om att göra sig av med pojkar och män, åtminstone de av svensk börd. Hatet är drivkraften och indoktrinering genom skola och utbildning är metoden, vid sidan av ständig och daglig propaganda genom Public service och praktiskt taget alla traditionella medier. Den svenska feminismen är idag en sektliknande organisation med enorma ekonomiska resurser och mäktiga nätverk.

Den intersektionella delen av radikalfeminismen har också lyckats flytta fram sina positioner. De manshatande feministerna har genom denna strategi kunnat gå samman med de ”rasifierade” i kampen mot den gemensamma fienden, alltså den vita mannen. Och genom samarbete med hbtq-rörelsens politiska falanger har denna fiende ytterligare reducerats ner till en specifik biologisk människotyp, nämligen den heterosexualla, vita CIS-mannen.

Denna människotyp, alltså den pojke som fötts i Sverige av svenska föräldrar (och som råkar ha ljus hudfärg), och som känner sig som pojke och som med tiden känner sig attraherad (sexuellt), av personer av motsatt kön, är den ultimata fienden. Han är sinnebilden av förtrycket och ondskan och han skall smutskastas, mobbas, hånas, motas bort, misstänkliggöras och diskrimineras, både informellt och formellt.

Det är i sammanhanget viktigt att förstå att de flesta unga män i Sverige idag utgörs av just dessa ”vita, heterosexuella CIS-män”. Det är alltså mot dessa kriget förs. Är det någon som är förvånad att det går åt skogen i skolan för dem, att de flesta inte kommer in på högskolan eller att över 70% av de som begår självmord tillhör denna grupp? Att de vänder samhället ryggen och hittar andra gemenskaper? Men när frågorna lyfts är svaret från politiker och medier givetvis…, mer radikalfeminism.

Den intersektionella och identitetspolitiskt färgade politiken som främst förs fram av de mäktiga radikalfeministiska partierna, organisationerna och myndigheterna slår sönder samhällsgemenskapen och målar ut unga svenska män som en fiende. I takt med att massinvandringen ökar och integrationen havererar skapas också förutsättningarna för de etniska konflikthärdar som är Sveriges framtid. När hundratusentals unga män utan framtidsutsikter och som känner sig bortstötta från samhället – och då menar jag även icke-europeiska, etniska, ”rasifierade”, religiösa och klanlojala grupperingar – möts i uppgörelser om identiteter och territoriella anspråk, då är inbördeskriget ett faktum. Och mot det skall ställas en genusutbildad, svag och ängslig svensk polis och en icke-existerande försvarsmakt. Och en regering utan integrationsminister och en ”samordnare” (utsedd av den tidigare regeringen – Mona Sahlin), som menar att det bästa är att öppna en telefonlinje dit dessa unga män kan vända sig för att prata om hur de känner det.

Vi ser i Sverige idag en makalös arrogans bland politiker- och mediaeliten. Ett väljarförakt. Ett medborgarförakt. Ett landsbygdsförakt. Ett folkförakt som saknar motstycke. Och kröningen är just denna ”decemberöverenskommelse”. Jag vill en gång till försöka konkretisera vad det från alliansens sida faktiskt handlar om, vilket blir allt tydligare om man lyssnar på Tomas Tobé och de andra pr-tränade karriärpartisterna från alliansen.

Utpressningstaktiken gentemot väljarna går ut på följande. – Våra allianspartier kommer inte att rösta emot socialistiska reformer som vänsterregeringen lägger fram, inte heller när de är dikterade av Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Det enda sättet ni kan bli av med socialismen är att rösta på oss i nästa val. Inte på SD, eftersom vi gemensamt kommer att hålla dem borta från allt inflytande och en röst på dem innebär fortsatt socialism.

Det är ett fulspel och en arrogans gentemot den svenska väljarkåren som måste vara oöverträffad. Och en fatal missbedömning, även om jag har sett flera alliansväljare acceptera denna antidemokratiska taktik och gått rakt ”i fällan”. Men det kommer inte att hålla. Antingen faller överenskommelsen, eller så är alliansen för alltid tillintetgjord. Det senare är sannolikt bäst i vilket fall.

Det som är intressant med 2014 är att även om vansinnigheterna och galenskaperna har accelererat, så har samtidigt allt fler vaknat upp och vågat konfrontera sig själva i detta. Trots mediernas och etablissemangets hatkampanjer. I takt med att allt fler vanliga och anständiga svenskar blir öppet anklagade för att vara kvinnohatare, rasister, fascister och nazister, så förstår allt fler det absurda och oriktiga i alla dessa smutskastningskampanjer. Till slut blir sprickan tydlig. På ena sidan de svenska medborgarna, på andra sidan en liten men mäktig elit i framför allt stockholms innerstad, där journalistkåren, politikereliten och politiskt tillsatta institutions- och myndighetschefer masserar varandras ryggar och söker vägar att misskreditera folket och åsidosätta de demokratiska spelreglerna.

Det är en sannerligen sorglig och ovärdig utveckling för Sverige. Och så länge denna politikerelit inte avsätts ser det inte ut att kunna förändras. Inställningen verkar vara att det spelar ingen roll hur många svenskar som har en del åsikter. Vi (som tillhör den politiska eliten), har andra åsikter och dem skall vi driva igenom, oavsett vad detta ”folk” än säger. Farhågorna om att makteliten småningom helt enkelt ändrar grundlagen och förbjuder vissa åsikter (och demokratiskt valda partier), ligger nära till hands. Att det tidigare språkröret för MP, Peter Eriksson, går ut och säger att detta luktar illa, är en heder.

Ändå borde inte detta komma som en överraskning. Vi som har studerat de här nya krafterna i Sverige borde inte vara förvånade. Under flera år har åtskilliga myndigheter och statsunderstödda organisationer diskuterat och lobbat för en kriminalisering av kritik mot feminismen. Att förbjuda allt form av motstånd mot radikalfeminismens ideologi och analyser.

Det handlar om samma krafter som vill gå runt demokratins spelregler, som vill kunna bli av med kritik och opposition och obekväma och oönskade tankegångar. Att förbjuda kritik av feminism och säg förbjuda partiet Sverigedemokraterna blir i den meningen samma sak. Sedan kommer man att erkänna att det inte har varit ett lätt beslut, men att man har gjort det med hänsyn till demokratin, och med hänsyn till tolerans och yttrandefrihet. Vägen mot den totalitära staten och bort från demokratin låter alltid likadant.

Kanske blir ”decemberöverenskommelsen” den katalysator som leder till en bortspolning av den nuvarande politikereliten, åtminstone alliansens nuvarande partiledningar. Kanske inte.

Det vi alla behöver göra framöver är dock att försiktigt börja prata med våra vänner och bekanta. Som någon sa, ta det försiktigt, ett steg i taget. Undvik konfrontation. Backa undan om det blir för uppjagat, men återvänd då vid ett bättre tillfälle med nya försök. Använd humor. Kom ihåg att det är smärtsamt och bland det svåraste som finns för en människa att möta sina egna övertygelser, oavsett om dessa är ett resultat av förvillelser och indoktrinering eller inte. Och om det inte går att prata med vissa, låt det vara. Det finns ingen poäng med att stångas. Sök upp likasinnade och hitta vägar att diskutera med dem som också har vaknat upp. Ta in den kraften. Då blir det också lättare att umgås med andra utan att känna sig provocerad av galenskapen. Se det som att det här handlar om människor som behöver bli avprogrammerade och det tar både tid och kan vara smärtsamt.

Vi som tror på förnuftet och humanismen! Vi som tycker om vårt land och vill att det skall fortsätta vara ett bra land att leva i, också för våra barn och barnbarn! Vi som inte lättvindigt accepterar dekret från makten och som ifrågasätter irrläror, pseudo-vetenskap, sekterism och kvacksalveri! Vi som tycker att demokrati är ett måste och som motsätter oss allt våld och våldsförhärligande, vare sig det kommer från vänster, höger eller från någon religions företrädare! Vi som inte gillar att dela in människor efter hudfärg! Vi som ser kvinnor och män som lika mycket värda! Vi som inte låter oss luras! Vi som tror på kunskap, bildning och vetenskap! Vi som inte låter oss förledas lättvindigt av ideologiska predikanter och lärjungar som säger sig ha lösningar på världens alla problem! Vi som är modigt kritiska och inte ger oss innan vi har undersökt olika tänkbara möjligheter! Vi som använder argument, fakta och undersökningar för att styrka det vi tror oss veta! Vi som är toleranta på riktigt och vägrar kompromissa med principer som åsikts- och yttrandefrihet! Vi som inte är rädda för andras åsikter, så länge de inte är omförhandlade till ”de enda accepterade åsikterna”! Vi som värnar vårt land och faktiskt erkänner att det bor svenskar i Sverige – och att det i första hand är svenska medborgare som den svenska staten har i uppgift att förhålla sig till! Vi som respekterar och tycker om andra kulturer och kulturyttringar, på samma sätt som vi tycker om och respekterar vår egen! Vi som i vår tid ofrivilligt har blivit dissidenter i vårt eget land!

Till oss alla vill jag ge de varmaste nyårshälsningarna!

Annons