Mäktiga Maria Sveland bestämmer var skåpet skall stå

Det tog inte många timmar förrän DN Kultur upplät väl tilltagen plats till sin ideologiska galjonsfigur Maria Sveland. Som vi vet sedan många år, när Sveland ropar kommer DN Kultur springande, alltid lite nyförälskade och med öppen famn och hur mycket skrivutrymme som helst för Sveland att kunna göra reklam för sina böcker, kräkas lite på män och manlighet eller slå ner på de som har den dåliga smaken att kritisera Svelands åsikter.

I det här fallet kan man anta att Sveland var väl förberedd och hennes text redan låg färdig när Jonas Thente fick sin artikel publicerad igår. Egentligen följer hela spektaklet samma dramaturgi som vi ser så ofta längs åsiktskorridoren. Grindvakterna släpper då och då fram en ”oacceptabel” åsiktsyttring. Sen lossas strax hela artilleriet av i syfte att sabla ner denna yttring (och allt oftare personen själv). På bred front, i alla traditionella medier står kulturredaktionerna enade och redo för vedergällningen. Så ser det ut även denna gång och i samband med att åsiktskorridorens försvarare murar upp ännu ett konsensusskikt för att försvara dess inhängnad krymper också handlingsutrymmet ytterligare en smula.

”Kritikstorm” kallas det (bland annat i Resumé). Egentligen är det bara samma mäktiga och samstämmiga kulturelit som gör det de alltid gör. Syndaren skall bestraffas. Och det skall synas tydligt (för andra som eventuellt också haft funderingar på att kritisera det fastslagna vänstercertifierade åsiktspaketet när det gäller radikalfeminism, intersektionalitet och kulturrelativism), att straffet är kännbart och för med sig verkligt obehag.

Att demonisera syndaren, alltså personen (inte nödvändigtvis åsikterna), är kärnan i taktiken. Det kan ske på olika sätt men i grunden går det ut på att framställa meningsmotståndaren som ondskefull – och sig själv som underordnad (och på samma gång meningsmotståndaren som överordnad – och sig själv som godhjärtad). Det är samma grundläggande taktik som feminismen och idag även de ”antirasistiska” grupperna ständigt använder sig av i debatten (och vi vet att den sorgligt nog fungerar).

I den här genren tillhör Maria Sveland den absoluta eliten. Få har med så verklighetsfrånvända argument och slarvig faktahantering lycktas fästa epiteten nazist, barnamördare och ”hatare” på de som haft mage att kritisera Sveland eller de radikalfeministiska och revolutionära åsikter hon för fram (och detta utifrån sveriges största och mäktigaste mediala plattformar och inte sällan utan att någon ställer några som helst motfrågor).

Att kritisera Maria Sveland innebär en avsevärd risk, det vet alla. Det är också precis detta som Jonas Thente skriver om i sin analys. Och precis det som Thente syftar på händer också omedelbart honom själv. På så sätt är det hela nu en närmast perfekt illustration över exakt det som Thente är ute efter att beskriva. Det blir så att säga självteckande. Kanske ett medvetet genidrag?

Det första och taktiskt viktigaste Sveland gör i dagens DN-artikel (och i praktiskt taget alla hennes alster), är att etablera föreställningen om sig själv som ett offer som befinner sig i en underordnad position. Det gör hon genom att beskriva sig själv som hotad och hatad och detta för att hon är kvinna i ”offentligheten”. Hon använder uttryck som att hon ”blivit tillsagd att inte prata högt…” och att hon därför fått gå omkring ”med detta skamliga, fula i våra…”. Ja, här följer faktiskt ordet ”inkorgar” (hon menar i sitt mejlprogram), men den språkliga tonen antyder att ”inkorgen” här lika gärna kunde vara Svelands egen kropp. Vi förnimmer ett fysiskt övergrepp gentemot en kvinna.

Egentligen är det helt igenom förbluffande att en så framgångsrik person som Sveland, som bjuds in och bereds utrymme att i var och varannan rikstäckande mediakanal yttra sina åsikter (ofta villkorat med att meningsmotståndare inte får finnas på plats – och som även hyllar idén att vägra debattera med meningsmotståndare), en person som får sina böcker publicerade (nu senast ”Hatet”, vars enda syfte är att just demonisera sina meningsmotståndare), och distribuerade framme vid kassorna i snart sagt sveriges alla snabbköp, en person som har hela den feministiska media- och kultureliten på sin sida i praktiskt taget alla frågor, en person med så fenomenal och omfattande makt i det offentliga och mediala utrymmet i Sverige, ja, att denna person gång på gång lyckas med konststycket att ge sken av att vara maktlös.

Och det klaffar även denna gång. Genom att hon i egenskap av att vara kvinna alltid är både maktlös och underordnad och kanske även… fattig? Sveland lyckas ju även få in att varannan kvinna riskerar att bli fattigpensionär (här känns den framgångsrika journalisten och författaren närmast desperat i sin iver att markera sin utsatthetstillhörighet). Det är också – naturligtvis – viktigt för Maria Sveland att åberopa ”strukturer”. Dessa förklarar, förstår vi, varför allt detta hat från alla dessa män drabbar alla dessa kvinnor. Givetvis inte ett ord om att fler manliga journalister drabbas av näthat jämför med kvinnliga. Nej, bilden av de mörka männen (med vit hudfärg), som hatar de utsatta kvinnorna skall cementeras.

Det andra som Sveland tar sig an i artikeln – och även denna taktik följer den beprövade metoden – är att fastställa hur den ondska ser ut som inte håller med Sveland (eller kritiserar hennes åsikter och tillvägagångssätt). Det är såklart nazister, rasister, fascister, antifeminister, alla sammanklumpade till en slags mäktig, demonisk drake. Och det är givetvis denna drake som nu även Jonas Thente tjänar, enligt Sveland, och därmed är hans tankegångar ogiltiga och skall brännmärkas.

Sveland använde sig av samma metod för att demonisera jämställdhetsdebattörerna Pelle Billing och Pär Ström (också detta i DN Kultur), men där kunde hon gå ännu lite längre (kanske uppfattas Thente – i egenskap av journalist – som en lite svårare fiende?), och jämförde Billing och Ström med massmördaren Breivik. Ett av de kanske mest oanständiga utspelen i den svenska kulturjournalistiken på senare år.

I Maria Svelands värld finns det bara en god och en ond sida. Svelands vänster- och radikalfeminism är det enda goda och allt som ligger utanför är hat, mörker och nazism. Hon är inte ute efter några förklaringar till varför människor näthatar. Hon är inte intresserad av tankegångar som Thentes, där han söker möjliga orsaker till varför vissa, allt mer marginaliserade och utstötta grupper, beter sig (eller röstar), som de gör. Sveland är inte, i alarmerande motsats till vad hon själv skriver, intresserad av någon dialog. Kunskapen i sig själv är irrelevant.

I Maria Svelands värld är tårtningar och öppet hat av politiker och offentliga personer något vi skall hylla, om Sveland själv tycker att rätt person har blivit hatad och tårtad. Samtidigt skall demonstrationer inte tillåtas, om de som demonstrerar har åsikter som Sveland klassar som fel. Åsikter som kritiserar hennes världsuppfattning skall helst kriminaliseras. Anonymitet är inte bra, eftersom det ger maktlösa människor en viss makt att uttrycka vad de egentligen tycker, och detta blir ett hot mot personer som Sveland.

Svelands röst är maktens röst. Och precis som Jonas Thente skriver är hennes position så mäktig att hon har råd att låta bli att hata. Hon har betydligt mer sofistikerade verktyg till sitt förfogande i det mediala och politiska krig mot oliktänkande som hon bedriver. Och med oliktänkande menar jag här inte nazister eller rasister utan tänkande människor i den liberala eller konservativa mittenfåran (men även med vänsterperspektiv), som är kritiska till identitetspolitiken och radikalfeminismen.

Jag hoppas fler än Jonas Thente snart tar till orda.

Annonser

10 thoughts on “Mäktiga Maria Sveland bestämmer var skåpet skall stå

  1. Du tog nyss till orda! En bra artikel, som definitivt skulle platsa på en debattsida.

    Man får väl utnämna Maria Sveland till drottningen av den mycket osmakliga metoden ”Guilt by association”.

    Det är för övrigt intressant att detta uttryck, mig veterligen, inte existerar på svenska… Det kanske hänger ihop med det inskränkta debattklimatet i Sverige, speciellt på tidningarnas kultursidor som numera är hopplöst förlorade i kulturmarxismens träskmarker.

  2. ”Jag hoppas fler än Jonas Thente snart tar till orda.”
    Det gör jag med. Visst är det viktigt att det skrivs motartiklar här i bloggvärlden, men jag tror inte att vi kan vinna något på lång sikt utan att slå oss in i mainstreammedia. Nu vet jag inte om Thente är en allierad, men han verkar i alla fall till del vara ”min fiendes fiende”.
    Apropå den saken, har någon här någon klurig idé på hur vi skulle kunna göra något sådant? Jag ser avundsjukt hur AVFM med allierade har lyckats få ett inflytande på andra sidan Atlanten, även om detta inflytande är begränsat. Skulle det gå att starta igång någon form av aktivism här i landet och hur skulle en sådan aktivism se ut och organiseras?

  3. Jättebra inlägg som vanligt Jussi !
    Sveland är verkligen offerkoftan personifierad och är enligt henne själv någon som inte får kritiseras för hennes åsikter.

    Hon är, som KJell skrev ovan, en expert på guilt by association.Denna gång skrev hon ju rent ut att hon jämställler oss feministkritiker med hatare. Hon skrev ju att hon gick på pubträffen för att möta sina hatare.. Hon försöker också klumpa ihop nazister med feministkritiker ännu en gång.

    Dessutom försöker hon relativisera det våld som utförs av extremvänstern i jämförelse med extremhögerns våld. Personligen tror jag inte att det gör mindre ont att bli misshandlad av Afa än
    av extremhögerns våldsfalanger. Fast med tanke på hennes samröre med AFA så måste hon väl försöka försvara den relationen på något sätt..

    Det var ju också komiskt när hon beskrev pubträffen och påstod att det handlade om någon form av försök till dialog. Hur skall en sådan dialog gå till menar hon när en hord AFA-anhängare tränger sig in på puben tillsammans med henne och överlämnar en bild på en avklippt kuk till Pär ström ?Konstigt nog glömde hon nämna den delen i hennes självömkande berättelse.

    Maria Sveland får mig verkligen att vilja spy !!!

  4. Kom ihåg att Sveland har betydelse bara för att hon ges betydelse. Det är inte hon som bestämmer över DN:s redaktionella policy. Hon, liksom andra, skriver där eftersom DN vill ha hennes alster. DN är ingen affischvägg där vem som helst kan hänga upp vad som helst, utan man genomför ett högst aktivt sovrande. Svelands hatbröl har helt enkelt bedömts passa in i policyn. Hon fungerar som vilken som helst gaphals som makten tillfälligtvis givit fullmakt att föra dessa talan. Tids nog slängs hon på sophögen och DN lyfter fram någon annnan megafon.

    Varför DN beter sig så här är en annan femma. Det kan handla om att de verkligen anser att en vänsterelit ska dominera samhället och andra hålla käften, men mer sannolikt är väl att vänsterns skränande och skrålande säljer, dvs. att en stor del av de tidningsläsande svenskarna inte klarar sig utan dagens dos av enfaldigt hat. DN serverar dem vad de vill, precis som vilken som helst langare.

  5. ”Varför DN beter sig så här är en annan femma.”
    Ja, varför beter sig DN (och de flesta dagstidningar) så här? Det är verkligen en intressant fråga. Och jag har inget svar på den. Delägaren i Helsingborgs Dagblad Sören Sommelius skrev en bitter inlaga riktad mot kulturministern i SVTDebatt med anledning av att tidningen nu säljs till Sydsvenskan. Där konstaterar han ”Den prenumererade papperstidningsläsarens ålder är en bra bit över de 60 vad gäller HD”. Jag skulle tro att det förhållandet kan råda också för många andra tidningar. Är denna åldersgrupp verkligen intresserad av krönikor med ständig kritik mot gruppen män författade av hatiska feminister. Min lokaltidning prövade på det greppet under en lång tid och jag sade därför upp bekantskapen med den. Jag har också under många år prenumererat på både DN och SVD. Fortfarande skickar SvD (som jag slutade prenumerera på efter att ha läst den femtioelfte av Anna Laestadius Larssons maniska drapor) med jämna mellanrum delikata erbjudanden till mig. Varför ska jag nappa på dem? LL har ju fått lika osympatiska efterträdare.
    Jag sammanfattar: Hur tänker man egentligen på tidningsredaktionerna när man år ut och år in ägnar sig åt att pissa på en ganska stor grupp av sina prenumeranter? Är det någon som förstår?

  6. @Leif

    Jag har liknande erfarenheter. Jag har tidigare prenumererat på både DN och SvD, men slutat uttryckligen på grund av allt enfaldigt manshat. Numera pågår i det närmaste ett bombardemang av erbjudanden från SvD, men de kommer inte att få napp här, för jag vägrar betala för att bli hatad. Det hela är att jämföra med om min mataffär skulle insistera på att sälja rutten mat. Jag skulle bara inte gå dit längre. Inga extraerbjudanden om låga priser skulle locka mig om jag visste att maten var förskämd.

    Det är dock möjligt att hat säljer, för det finns belägg för det i historien. I sådana fall kanske tidningarna kan rädda sig genom att förvandla sig till utpräglade megafoner för primitiva utfall. Det är bara tidningarnas själ som går förlorad, men det tycks inte vara mycket bevänt med sådana reflektioner bland tidningsfolk.

  7. Jag har precis avslutat min prenumeration på Göteborgsposten efter att ha läst den i över 30 år. Det kändes väldigt tillfredsställande att göra det.
    Fick en förfrågan från GP om vad som skulle kunna få mig att åter bli prenumerant. Svarade att jag ogillade deras ”smala åsiktskorridor” och att jag önskade fler orädda och kunniga journalister som tex Marika Formgren.

    • Bra gjort !
      Jag avslutade min prenumeration på Dn efter kanske 25 års prenumeration för att jag inte stod ut med att bli spottad på som man i stort sett varje dag. Det sa jag också till kvinnan på prenumerationsavdelningen när hon frågade varför…

      Började istället läsa svenskan men den börjar snart komma upp i paritet med Dn vad gäller manshat så jag får väl sluta prenumerera på den också vad det lider…

  8. Pingback: Skitnödiga frivilliga grindvakter | WTF?

  9. Pingback: Thente debatten om näthat fortsätter – Mina svar till Maria Sveland och Maria Robsahm | Genusdebatten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s