Det är som alltid med en känsla av overklighet som de svenska extremisternas positioner och metoder blottas i samhällsutvecklingen och det politiska spelet. Alla spelar fult, men fulast av alla spelar de vänsterextrema radikalfeminsterna (Fi med sympatisörer). Jovisst står nazisterna och brölar som de alltid gjort och det är nog också sant att vissa av dem har bytt brunskjortorna mot kostymer, men de är knappast något hot mot vare sig demokratin eller den politiska debatten.
Det är däremot extremisterna på andra sidan. I förlängningen både ett hot mot demokratin och yttrandefriheten som sådan, men i nuläget kanske allra mest gentemot den politiska debatten som en fungerande metod för demokratin att verka genom. Det hela solkas ständigt ner av påhopp, övertramp, smutskastning och fullständig respektlöshet. Och det kommer på sikt att slå tillbaka. Polariseringen är ett faktum.
Det pratas ofta och gärna om kopplingar med nazism idag. Jag vill påstå att det som verkligen går att jämföra med utvecklingen i 30-talets Tyskland är just polariseringen i sig själv. Försvagandet av de demokratiskt livsviktiga mittengrupperna som alltid måste mobilisera för att hålla extremisterna och antidemokraterna borta. När de blir för svaga och allting till slut urartar i ett krig mellan extrema positioner är spelet över. Då har demokratin imploderat och vi kan säga farväl till allt som heter frihet. Sverige är inne på denna väg.
Kanske är det Mp, Fi och V som idag känner av segervindarna, men när det sedan slår tillbaks och SD kanske blir Sveriges största parti, som en reaktion mot detta och att de traditionella mittenpartiernas politiska kompass har slutat fungera (ett scenario som isåfall skulle spegla utvecklingen i liknande länder som Danmark, Frankrike och Storbritannien), ser läget annorlunda ut. Nu påstår jag inte att SD är extremistiskt, på samma sätt som Fi eller Mp är det, men det är ett ytterlighetsparti som ställt mot andra partier som aldrig skulle föra samtal, vilja nå lösningar eller samarbeta, blir isolerat trots att de kanske på sikt representerar var tredje svensk (som Socialdemokraterna idag). Det är inte alls en omöjlig utveckling, men den är mycket, mycket oroväckande.
•••
När jag tar del av hur den politiska radikalfeminismen fungerar och opererar i debatterna och på nätet (inte minst genom Twitter och Facebook), genom att skrämma, smutskasta och mobba kvinnor som är kritiska eller ifrågasättande till sektens (jovisst är det en sekt), världsbild blir jag lika bedrövad varje gång. Visst är det också sant att det är kvinnor som råkar allra värst ut i denna offentliga brännmärkning där man försöker skrämma till tystnad (eller konvertering). Män bemöts inte ens, i egenskap av fiende är de ovärdiga respons om de inte kryper till de feministiska korset som syndare.
Jag har följt dessa debatter i snart tio år, jag har betraktat och sett hur utvecklingen sett ut. En del internetpionjärer trodde då på den öppna och anonyma kommunikationen mellan människor (genom nätet), som revolutionerande i en positiv mening. Och visst tar man ibland upp fall från inte minst arabiska diktaturer där nätet spelat stor roll för vilja till uppror.
Men i vår del av världen? Ibland tror jag att denna kommunikationsrevolution har inneburit att sveriges allra mest illasinnade och elaka människors revansch i samhället har blivit ett faktum. Ett paradis för de tidigare så isolerade individer som fyllda av hat, harm, mindervärdeskomplex och ilska satt på sina rum och i sina stugor och skrev vidrigheter och hatiska inlägg till tidningar (men som aldrig publicerades). Och som annars mest bara gick ut och sparkade på katten eller spred lögner och förtal i socknen (utan att för den delen bli trodda). Idag kan de samlas i tusentals på olika nätforum och egga varandra i att hata och göra andra illa – och utarbeta metoder för att skapa så mycket smärta som möjligt.
Det har alltid funnits genuint elaka människor. Tyvärr. Astrid Lindgren beskrev “Kommandorskan” på ett mycket slagkraftigt sätt, då i en fattig landsbygsmiljö. Givetvis gjorde Astrids Emil något åt det och visade upp hur ondskans skall bekämpas. Men var finns våra Emils i denna tid? Genusvetenskapen och skolorna jobbar allt mer på att få bort eller marginalisera alla “Emils”, och samtidigt förökar sig “Kommandorskorna” i alarmerande takt. Feminismen, egoismen, hatet och rättfärdigandet av onda gärningar (eftersom det anses ideologiskt rätt), är på frammarsch.
De riktigt elaka är på väg mot Sveriges riksdag. Och de kan vinna genom sina leenden och lögner om att de egentligen är de riktigt goda. Precis som det alltid låter.
Jag vill uttrycka mitt djupaste stöd för Annelie Sjöberg, ännu en akademiker i Sverige som reagerat på radikalfeminismens harm och galenskap och som nu ser ut att förstå hur högt priset är för att våga kritisera statsfeminismen. Jag hoppas hennes chef och rektor inte dras med i mobben och vågar stå upp för demokratin och det självklara i att en lärare måste kunna stå upp för undervisning befriad från ideologisk och politisk indoktrinering. Blir hon av med sitt jobb som lärare är hon inte den första, efter organiserade nätattacker och hotkampanjer från vänsterextrema feminister, men hon läggs till den dystra lista av vanliga svenskar som försöker föra en vettig debatt i sitt eget namn om demokratiska grundförutsättningar men som förlorar gentemot en övermäktig motståndare som stöttas av medier, politiska naivister och populister – och politiserade akademiker.
Sjöberg har aldrig uttryckt något stöd till någon extrem politisk grupp och aldrig försökt indoktrinera någon elev gentemot någon särskild uppfattning.
Det är detta som är hennes brott.
Att hon alltså inte har uttryck stöd gentemot en extrem politisk grupp – och inte gått med på att använda sitt yrke i skolan som en plattform för politisk indoktrinering. I ett feministiskt syfte.
Vad skall man säga? Är det inte deprimerande?
Toklandet skriver och redovisar bra om dessa händelser här, här, och här.
Jussi H. Lundell 
Det kusligaste är den ton av hysteri man så tydligt känner allteftersom inläggen dimper in. Man jagar upp varandra och bilden av mobbingoffret Annelie Sjöberg blir allt grövre under resans gång. Man ska kontakta rektorn, man ska se till att barnen inte går i den sjöbergsmittade skolan, man ryser vid tanken att man faktiskt haft med denna person att göra. En slags masspsykos är snabbt vid handen. Det är förfärligt att inse att en del av dessa människor med den intolerans de demonstrerar i toleransens namn i decennier framöver ska vägleda unga människor.
Hela detta stora ”dokument” vore något att studera för den som intresserar sig för massrörelser och aggression. Ett slags verklighetens flugornas herredokument!
Annelie Sjöberg, all sympati till dig. Stå emot dessa förtryckare!
Ja, att den här typen av människor håller på att bli lärare – och det finns dessvärre redan många i tjänst – är bedrövligt. Och på sikt förödande för Sverige som kunskapsnation. Vi är på god väg mot ravinen redan idag.
Manshatet i media var framträdande även under hela 90- talet, med den skillnaden att då var nätet under uppbyggnad och män hade inte tillgång till fakta. Även om nätet tillåter enskilda troll komma till tals tycker jag ändå att en fri nätdebatt gynnat svensk demokrati.
Att antyda tillgängligheten till internet som ett problem bara för att problem uppstår… Nej, jag kan inte alls hålla med dej att det bara skulle vara i arabstater som nätet har bidragit positivt. Det är snudd på självgodhet.
Om du verkligen följt t ex genusdebatten de senaste tio åren på nätet, så borde du sett hur det allra mesta av mäns aktivism hade varit omöjligt utan nätet, eller väldigt mycket hjälpt av det.
Visst har du flera poänger, och egentligen är jag naturligtvis för full frihet och öppenhet på nätet, men i Sverige får man ibland en obehaglig försmak av vad nätet också kan användas till i destruktivt syfte. Svårt att veta ibland hur man skall komma till rätta med detta… Men, jo, visst har du rätt.
Du ser det utr ett ensidigt perspektiv, jag menar samtidigt har du ju nu möjligheten här via nätet att just exponera problemet istället för att det ska ligga och pyramiderna undansopat under den svenska trasmatta. Precis som du gjort.
Korrigering: ligga och pyra undansopat under den svenska trasmattan. Precis som du bara via nätet hade möjlighet att exponera hetsjakten på Sjöberg.
Vidare tycker jag att det är bra att det feministiska manshatet kommer i dager. Också tack vare nätet.
Jag kan bara säga tack för att du har uppmärksammat detta och liksom jag reagerat över det oerhört trångsynta och polariserade klimatet som tycks råda idag. Det har varit en tuff dag för mig personligen men jag går mest till sängs med en känsla av sorg och oro för den hatarena som nätet tycks ha blivit. Jag har stött på väldigt många vilsna ungdomar med en frustration inombords och en vuxenvärld som tycks lysa med sin frånvaro. Men mitt i all elände har jag också sett vuxna stå upp, säga ifrån och visa vägen för ett vanligt och sunt vuxenbeteende. Dit hör t ex det här blogginlägget och andra som har reagerat och sagt ifrån till den lynchmobb jag känt mig utsatt för när det enda jag har försökt göra är att diskutera grundläggande demokratiska värderingar, kanske dock med människor som inte ännu riktigt är mogna för den uppgiften. Ännu en gång, stort tack!
Stå på dig Annie! Har läst mer nu om din fajt med vänsterfeministerna. Det hela är ju sanslöst. Mitt råd är att du själv tar kontakt med din rektor och förklarar läget om vad du sagt och vad som påstås du ska ha sagt. Sen tycker jag det är rektorns skyldighet att ge dig 100% stöd och även polisanmäla påhoppen för förtal. Jag är feminist och anser du enbart poängterat vikten av feministiskt självförsvar och tydlighet i kommunikationen mellan killar och tjejer. Det borde vara en självklarhet för feminister att stödja dig och ditt arbete i din skola för du har enbart uttryckt sånt som harmoniserar med feminism anser jag. Och i de fall du eventuellt inte skulle göra det så är det också helt ok enligt mig. MVH Wigwag. Som vuxit upp i Norrköping, Hageby.
Tack själv för ditt mod och din intregitet, Annie. Du har mitt fulla stöd.
Hoppas verkligen att de feministiska hatarna inte lyckas med sitt uppsåt att ta ifrån dig ditt jobb Annie. Det vore helt sjukt om skolledningen säger upp dig pg.a några feministiska extremisters oförmåga att tåla kritik..
Pingback: Ännu mer om feministsekten | WTF?
Pingback: Det finns en särskild plats i helvetet…. – AVFM Sverige
Förbannat bra artikel, Hatten av.
Tack, William.
Pingback: Vart tog ”Voltaire” vägen? | Genusdebatten
Pingback: F! hotar gymnasielärare med kontakt av arbetsgivaren | Häxanmexan
Pingback: Om gymnasielärare och political stymie! | snurrigtdotcom
Pingback: Annelie Sjöberg pilloried by The Sisterhood for Asking Inconvenient Questions