Vi ser samma yttringar hela tiden. Det är de fina och bra vänstersympatisörerna – med sina fina och bra åsikter om tolerans, demokrati, mänsklighet och solidaritet – som vandaliserar, förstör, hindrar, hoppar på, misshandlar och tystar. Vi ser det gång på gång på gång. När vänstern hatar sina meningsmotståndare så är det ett ”berättigat” hat (och där det finns en ”förståelse” för att detta hat kan leda till våldsamheter). När radikalfeministerna hatar så finns det en ännu större förståelse, eftersom män – särskilt vita, heterosexuella män – sägs vara förövare, utsugare, miljöbovar, våldtäktsmän (åtminstone potentiella) och dessutom ointelligenta (mindre värda rent biologiskt). Vilken trevlig tillfällighet då att radikalfeministerna och vänsterextremisterna minglar i samma grupper (och ofta är samma människor).
Det är dessa grupper som de traditionella medierna och Public service uppskattar och lyfter fram som hjältar (och inte sällan delar politiska mål med). Vad spelar det då för roll att Kristdemokrater får däcken på sina bilar sönderskurna, valaffischer systematiskt vandaliserade, eller att liberaler och moderater blir misshandlade på öppen gata? Och när det gäller det demokratiskt invalda partiet Sverigedemokraterna, som sannolikt är sveriges tredje största parti (senare ikväll), vad spelar det för roll att de ständigt blir misshandlade, mordhotade, spottade på och utsatta för systematisk vandalisering, när nivån på vandaliseringen har lett till att de måste välja baksidan på bussar (som är på väg bort när det blir synligt att det handlar om SD-affischering, så att antidemokraterna inte hinner förstöra budskapet), som nästan enda tänkbara plats att visa upp sig i stockholmsområdet? Och när detta knappt heller spelar någon roll då busschaufförerna vägrar att köra bussarna, vilket sedan presenteras som ”modigt” i medierna?
Och när allt detta ses på med uppmuntran och gillande av medier och Public service (som samtidigt slår sig för brösten för sin mycket viktiga ”demokratiska” insats)?
Public service har rent av gått så långt att man genom Sveriges Radio Ekot, två dagar före valet, släpper uppgifter om privata bankkontoutdrag från SD’s partiledare, och det man kallar ett ”spelmissbruk”. Man försöker att diagnostisera honom som ”ludoman”, trots att Åkesson tydligen vare sig har några spelskulder eller har misskött sin ekonomi. Statlig Public service – och det vet vi ju egentligen redan – tillgriper alltså illegala metoder för att svartmåla och misskreditera ett demokratiskt invalt politiskt parti och dess partiledare. Samma parti som man även med andra metoder har försökt mota bort från det demokratiska samtalet, samma parti som alltså ser ut att få omkring 12% av svenska väljares stöd.
Föreställ er att statliga Public service gjorde samma sak med Åsa Romsons privata bankkontoutdrag, där man kanske hittade lite väl många systembolagsinköp. Går det att lita på Romson när hon ser ut att dricka lite för mycket än vad som kan bedömas som hälsosamt? Är detta ett missbruk? Kan vi lita på henne? Kan hon hantera pengar? Hur allvarligt är egentligen alkoholism? Och så släpper man denna ”nyhet” två dagar före valet? Tänk att André Pops, just innan den sista och avgörande partiledardebatten drar igång i SVT, tar upp just detta med ”nyheten” om Romsons systembolagsinköp, och ställer frågan öppet om förtroendet för Romson nu kan ha blivit påverkat…
Det är naturligtvis otänkbart. Men Public service agerar ändå precis så. Eftersom man nu ser sitt demokratiska uppdrag som omförhandlat (det handlar inte längre om demokrati utan värdegrundsdemokrati), och ett antal tjänstemän bedömer att det demokratiskt invalda partiet SD ligger vid sidan av den egna (och nya), definitionen av demokrati, ser man sig berättigad att agera odemokratiskt.
Och är det någon som på allvar inte tror att det spelar roll att Public service medarbetare till 80% röstar rött, grönt eller rosa (och praktiskt taget ingen på SD, en sådan person skulle för det första aldrig anställas), så tänk efter en gång till. Det här handlar om statligt sanktionerad politisk propaganda och det är återigen journalisterna som bär ansvaret för detta sluttande plan. Och ännu är de flesta svenskar för naiva för att förstå bedrägeriets omfattning.
Där jag var nere och röstade tidigare (och jag kommer inte att avslöja vad jag till slut röstade på), hände något intressant. Framför mig i kön började en ung man argumentera högljutt med en av valarbetarna. Det handlade om hur det var möjligt att folk kunde ”smyga med” vad de röstade på. Den unge mannen gillade inte det, riktig demokrati, sa han, handlade om att vara öppen och stolt med vad man röstade på. Sen ifrågasatte han om detta med valbås var lagligt, eller bara något som södermalms stadsdelsförvaltning hade valt att sätta upp, kanske bara för att ”skydda rasister”. Den äldre, manliga valarbetaren blev både upprörd och en smula bestört, och försökte förklara att det här är ett fundament i den svenska demokratin, att inte behöva vara öppen med vilket parti man röstar på. Tonläget höjdes ytterligare och blev på gränsen till aggressivt. Trots att det hela egentligen inte förvånade mig kände jag samma känsla av desperation och uppgivenhet (i sällsam förening), som kanske är drivkraften och ursprunget till att jag faktiskt driver denna blogg.
Det finns många starka krafter där ute, också sådana krafter som vi har fått för oss är demokratiska, som säger sig ”inte vilja ha” det och det partiet i riksdagen. Men detta ”att inte vilja ha” är inte alltid begränsat till att jobba med demokratiska riktlinjer och valarbete, utan sträcker sig gärna över mot utomparlementariska metoder, som skrämsel, intimidation, smutskastning och hot.
När jag såg den unga mannen brösta upp sig och titta hotfullt på valarbetaren tidigare idag tänkte jag på tidningen Expressen (men också på DN och många andra traditionella medier – och även Public service), att det egentligen inte finns någon skillnad i hur dessa ser på demokrati. Man skall skämmas om man röstar på ”fel” parti. Det som är rätt är det som någon annan bestämmer är rätt, inte du själv. Den unge vänstersympatisören och ”antirasisten” som var ett huvud högre än valarbetaren i 70-årsåldern här på Söder, eller Expressen med sin makt att distribuera nidbilder och beskriva privatpersoner som ”hatare” och nå ut över hela landet med en sådan smutskastning. Att skrämma. Att göra ”sin demokrati” till demokrati på bekostnad av riktig demokrati. Att uppträda hotfullt (eller nedlåtande) mot meningsmotståndare och ”vägra debatten”. Precis de ingredienser som är så utmärkande för vänsterfeminismen och dess revolutionära anspråk idag.
Jussi H. Lundell 
Pingback: 3 djupa andetag och Jussi H Lundell | Häxanmexan
Tack, bra skrivet.
Jag har väl upprepat denna tes intill tjat, men svenskar i allmänhet saknar demokratiska reflexer. Man har hittills haft demokrati, men det har snarast handlat om att man varit överens om ett viss förfarande rent tekniskt. Man har val, men nu när alla inte röstar som etablissemanget önskar så ser ska de sättas på plats. Och merparten tycker inte det här är särskilt konstigt. De fortsätter att betala för propagandan, de gör som de blir tillsagda – och tror att det är rätt och riktigt. Den som avviker riskerar inte bara sociala konsekvenser utan även fysiskt våld. Detta sätter Sverige i en helt annan grupp än grannländerna, där val i regel är befriade från våld. Svenskar i allmänhet reagerar inte särskilt negativt på det upprepade våldet, utan tycker att det hör till. Politiskt våld är dock ytterst sällsynt i de länder Sverige brukar vilja jämföra sig med.
Som sagt var, det är avskyvärt hur media och radikalfeminister glorifierar våldet när det kommer från vänsterhåll.För mig är det lika illa oavsett från vilket håll våldet kommer.
Sjukt med den unge mannen som har en så vag bild av vad demokrati och valhemlighten handlar om.
Håller med. Tack för dina kommentarer!
Ett annat tidens tecken är att journalister rakt ut frågar intervjuoffret ”Vad röstade du på?”. För bara några decennier sedan vore en sådan fråga nog otänkbar. Det är ju självklart att man låter röstandet vara en privatsak.
Håller med, vi behöver värna vår demokrati så vi inte förlorar den.
Skulle vilja hänvisa till ett inlägg på SvDs ledarsida, än vågar man väl länka dit utan bannbulla http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/09/11/skarpladdad-databas/:
”Ni tror att granskning är att oskadliggöra och förgöra motståndaren. Det är en fruktansvärt tragisk missuppfattning.”
Jag vet inte riktigt var det där kommer ifrån. Den svenska konformismen, jantelagen? Det känns som det har rusat iväg det senaste decenniet, med identitetspolitik, vithets och rasisminflation. Men även om en Sverigedemokrat idag nog har det lite tuffare än moderaten på 70-talet, så var det ingen dans på rosor då heller. Man märkte tydligt hur man var lite mindre värd som människa i de andra partisternas ögon, eftersom man inte var för ständigt höjda skatter och statlig maktkoncentration.
I dagens krogkö till restaurang Svea är det inte vårdad klädsel eller nykterhet som avgör om du släpps in i gemenskapen och debatten , utan de ”rätta” åsikterna och rätt radikalfeministisk uniform .
Intressant berättelse om försöket till valövergrepp. Att ifrågasätta valhemligheten och uppföra sig illa i vallokalen borde omedelbart göra den personens röst förverkad. Det är rätt uppenbart hur viktigt det är med valhemligheten när så starka odemokratiska åsikter florerar ända in i vallokalen.
Man kan också minnas bilder från V:s valvaka när SD var i bild i SVT:s valvaka. V stod och skrek och gjorde fula tecken som värsta pöbeln. Jag förstår att de inte är glada över SD:s framgång men det är ju ledande personer i parti och ungdomsförbund som är på valvakan. Är det sådana folkvalda vi vill ha? Som uppför sig som en pöbel och inte verkar respektera det demokratiska resultatet fullt ut.
Sedan får vi väl tyvärr konstatera att detta kan vara första gången en uttalad sexist och rasist kommer in i en svensk regering. Har detta hänt i modern tid?
” För de flesta av oss, de allra flesta av oss här, vi är inte vita, medelålders heterosexuella män. Vi är människor”
””Dagens passiva klimatpolitik är att sätta de lata männen framför kvinnor och barn.”
o.s.v.
Åsa Romson MP, Almedalen 2014
Pingback: Vad säger valresultatet egentligen? | WTF?
Pingback: Godhetens Apostlar | Löjesguiden