Ett sluttande plan

Det finns en hel del i dagens Sverige som inte fungerar väl och som sammantaget är minst sagt oroväckande. Det är som att vi befinner oss på ett sluttande plan. Styrande politiker under de sista två decennierna har uppvisat både en arrogans och anmärkningsvärd okunskap – och till viss mån även en vårdslöshet då det gäller omsorgen av det samhälle de är framröstade att förvalta. Borgerligheten är inte mycket bättre än vänsterblocket, i många frågor har de helt kapitulerat. I sin iver efter makt verkar allianspartierna ha gett upp sina visioner, sin integritet och framför allt sitt mod. Istället har inställsamhetens och dagspopulismens vindar (verkar de flesta tycka så så måste ju vi också tycka så) fått styra skeppet.

Det är mycket som hänt just de sista 20 åren. Det svenska försvaret har monterats ner så att vi idag står i praktiken helt oskyddade (utan att heller ha gått med i Nato). Att Europa åter kan ramla ut i militära konflikter, även i vårt närområde, verkar inte ha varit ett populärt scenario att föreställa sig, så man har helt enkelt valt bort att föreställa sig det. Och här står vi.

Kvalitén i den svenska skolan har också havererat de sista 20 åren. PISA-undersökningen talar sitt tydliga språk. Allt blir sämre. Sverige rasar som kunskapsnation, snabbare än något annat land i Europa.

Idag kom rapporter om att även de svenska universiteten rasar internationellt. Lunds och Uppsala universitet har försvunnit från listan över de 100 bästa universiteten i världen. Endast Karolinska institutet finns kvar i denna internationella rankinglista. Vi har alltså bara ett lärosäte kvar i landet som rankas bland de hundra bästa i världen. Och lika allvarligt: det svenska utvärderingssystemet, som nu förvaltas av Universitetskanslerämbetet (tidigare Högskoleverket), håller så låg kvalité att Sverige nu åker ur kvalitétsnätverket ENQA (European Association for Quality Assurance in Higher Education).

Ja, mycket har hänt de sista 20 åren i Sverige. Genusvetenskap och feministisk teori har formligen exploderat i de pedagogiska utbildningarna. Pojkar har trängts bort i allt större utsträckning och idag går det inte att beskriva deras situation i skolan med några andra ord än ett fullskaligt haveri. Och i takt med att pojkarna och de unga männen har misslyckats och försvunnit från utbildningar och högskolor ropar politiker och journalister hånfullt efter dem att det är deras ”maskulinitet” det är fel på. Att det är deras eget fel och ansvar (de håller ju på med någon slags ”antipluggkultur”).

Men i detta världens mest extrema feministiska land har en borgerlig regering nyss beslutat att införa ännu mer feministisk genusteori i skolor och akademier (och även på förskolorna). Och det Universitetskanslerämbete som just underkänts av ENQA, prisar samtidigt den fantastiska nivån på de svenska genusutbildningarna.

Och Sverige ligger i framkant då det gäller genusarbete i Nato (är det meningen att vi skall klappa oss på bröstet?).

Ansvariga vid Uppsala universitet säger i kvällens SVT Rapport att detta med att ha förlorat i anseende i världen inte spelar någon roll eftersom man vid Uppsala universitet vet att man har ett gott anseende.

Som sagt, ett sluttande plan.