Idag firar och hyllar jag kvinnan

Idag är det den internationella kvinnodagen och det behöver såklart uppmärksammas. Det finns något fint i att hylla och rikta fokus på världens alla kvinnor en utvald dag. Jag väljer att göra denna dag till något ljust och vackert i mitt sinne.

Tyvärr (jo, det är dessvärre oundvikligt med ett tyvärr), är dagen här i Sverige till största del kapad av feministiska fanatiker. Man skulle kunna säga att istället för en hyllning till kvinnan har dagen i många sammanhang blivit en manifestation över hatet mot mannen.

Det finns så många lager av misslyckande i den väg som feminismen har tagit. Det som en gång var en frisk och nödvändig kamp för något gott har idag blivit en mörk och hatisk rörelse. Man är inte intresserad av att stå sida vid sida med männen för att gemensamt göra det bästa av vår värld och tid här på jorden. Ett samarbete är inte aktuellt. Männen skall bort.

I världens mest jämställda land är feminismen mer extrem och mäktig än någonsin. Och ju mer extrem feminismen blir, ju mer trappas kampen mot mannen upp. Aldrig har de feministiska grupperna och institutionerna fått så mycket ekonomiskt stöd som idag, aldrig har retoriken varit så uppskruvad, hänsynslös och fientlig. Aldrig förr och på ingen annan plats i världen är bilden av mannen så anfrätt av fördomar, hånfullhet och öppet hat. Inte i något annat land i världen arbetar statliga myndigheter med att på allvar göra sig av med det som förknippas med män, nämligen maskulinitet och manlighet. På ingen annan plats hyllas kulturevenemang där massutrotningar av män är temat.

I världens mest jämställda land bryr man sig inte nämnvärt om att det går åt skogen för pojkarna i den svenska skolan, att de betygsdiskrimineras och att snart endast 30% av högskolestudenterna är män. Eller att missbruk, utanförskap, hemlöshet och ohälsa till betydligt större del drabbar män. Man fnyser åt mansfrågor, skrattar inte sällan hånfullt när någon ens använder ordet. Den internationella mansdagen uppmärksammas inte annat än i vanvördiga och nedlåtande vändningar. Att ”hylla” mannen förefaller så skrattretande och otänkbart att själva ansatsen blir absurd.

Vem skall orka vända denna utveckling? Vem har modet att säga ifrån? Hur skall vi få bort detta hat och illvilliga fiendeskap?

Att vara kvinna är inte samma sak som att vara feminist, även om feminister ofta försöker sig på detta trick. På samma sätt som man försöker ge sken av att feminism handlar om jämställdhet.

Det är till alla de starka, godhjärtade och empatiska kvinnorna i världen jag sätter mitt hopp för framtiden. Män kommer inte att kunna stoppa den här utvecklingen, det ligger inte i deras natur att vilja kriga mot kvinnor. Att sätta ner foten mot den radikala feminismen, eller statsfeminismen, måste komma från kvinnorna själva. De modiga kvinnor som förmår se oss alla som människor i första hand – och som ser att pojkar och män också är känslovarelser som kämpar i detta liv och inte alltid har det så lätt.

Jag tror på jämställdhet och jag vägrar ge upp hoppet om en framtid där pojkar och flickor får lära sig att de har samma rättigheter och skyldigheter, och där värdegrunden baseras på antagandet att de behöver stå sida vid sida, tillsammans, och med ömsesidig respekt för varandra.

Idag firar och hyllar jag kvinnan.