Mer feminism betyder mer feminism betyder mer feminism betyder…

Ja, det är ju annars en hel del som hänt den sista veckan. Och allt följer de förväntade rörelserna. Mer feminism, ännu mer radikal feminism. Mer fokus på rasifiering och hudfärg, mer radikala intersektionella utspel. Ett större och större glapp mellan de svenska medborgarnas oro och syn på framtiden och den politik som de etablerade politiska partierna och journalisterna bedriver (i samklang). Än mer förakt och pajasartade markeringar gentemot Sverigedemokraternas väljare, nu även i riksdagen. Följt av uppskattning från etablissemanget.

Jag tänkte kort försöka gå igenom och kommentera delar ur flödet.

Att världens mest radikalfeministiskt präglade land nu får en regering som kallar sig ”sveriges första feministiska regering” låter oss veta ungefär vad vi har att vänta. Jag misstänker att den gamle svetsaren och Metallbasen Löfvén i första hand kommer att intressera sig för traditionella frågor som arbetsmarknad, ekonomi och infrastruktur (och ha tillräckligt sjå med dessa i riksdagen), och släppa ”symbolfrågorna” (där feminismen ingår), till Miljöpartiet. I grund och botten tror jag inte att Löfvén förstår allvaret eller sprängkraften i dessa, som han ser det, ”mjukare” frågor. Därför kommer vi att se mer radikal feminism (genuspedagogik), i skolan och ett påskyndat haveri för pojkarna (med ett accelererande utanförskap som följd).

I takt med att asyl- och migrationspolitiken – och dess kostnader, både ekonomiskt och socialt – spårar ur, kommer vi också att se en än större väljarflykt till SD. Vi kan förvänta oss en ökad segregering och fler (och större), utanförskapsområden under mandatperioden, med nya och större kravaller likt den i Husby. Upp emot 500.000 flyktingar, nästan uteslutande från mellanöstern och östafrika väntas komma in de nästkommande fyra åren, det kan komma att bli fler. Bostäder och arbeten finns inte. Kostnaderna för asylmottagandet kommer att bli astronomiska, kommuner ute i landet kan komma att gå i konkurs. Samtidigt kommer både polisen och räddningstjänsten tvingas lägga ännu fler resurser på genus, djurrätt och mångfaldsarbete, där feminism och postkoloniala maktteorier skall läras ut.

Sannolikt är också att den religiösa extremismen ökar i sveriges förorter, som en följd av Daesh (IS), men också oförmågan hos kulturrelativistiska politiker och samordnare att förstå denna verklighet. Vi kan komma att se attacker och självmordsattentat i de svenska utanförskapsområdena, mellan olika grupperingar med rötter i mellanöstern (som en följd av interna stridigheter och uppgörelser), eller attacker riktade direkt mot Sverige och det svenska samhället.

Som ett resultat av kvotering inom statsförvaltningen och kanske även kvoteringstvång inom det privata näringslivet kommer effektivitet, tillväxt och lönsamhet att påverkas negativt (med Norge som förlaga). Finns det osäkerhet kring energiförsörjning och kärnkraft kan basindustrierna komma att påverkas ytterligare.

Det som var illa med alliansen kommer nu ut att bli än mer illa. Och när det gäller kulturområdet kommer givetvis de vänsterextrema, radikalfeministiska och postkoloniala rasifieringshetsarna få än mer vind i seglen och erövra ännu fler positioner och institutioner. Och hatet mot SD, vita män och den svenska kulturen (som inte finns), kommer att nå oanade nivåer samtidigt som SD bara växer och växer…

•••

Angående mitt inlägg igår så kom det givetvis nu idag också en uppföljande artikel i DN, där Thomas Lerner tar steget ut och genom att hitta en lektor vid Umeå universitet kan slå fast – i sann DN-anda – att detta med familjers ekonomi ju  handlar om att män är själviska och inte vet ”vad hushållet egentligen kostar”. Att kvinnor oftare kontrollerar den gemensamma ekonomin omvandlas till att bli en börda som män lastar på kvinnor. Dessa tvingas sedan att tänka på kläder och annat till barnen medan männen slasar omkring och, just det, bara tänker på sig själva.

”Därför drar män i allmänhet sig inte för att använda en större andel av hushållets pengar till sig själva och till egna aktiviteter, påpekar Charlott Nyman. Män tjänar i regel mer än sin partner och kan tycka att det därför är rättvist att de får göra av med lite mer pengar – något som också kvinnor ofta tycker.”

Ja, nog låter perspektivet bekant bland feministiska forskare. Charlott Nyman som lektorn heter, har släppt en doktorsavhandling i ämnet 2002, och i samband med denna har hon tydligen intervjuat 10 par (och skickat ut 500 enkätsvarsblanketter). En slags spjutspetsforskning (ja, nu var jag ironisk igen, men jag lovar att det inte skall bli en vana) som ju fungerar utmärkt för att fungera som stöd åt DN’s agendasättande och feministiska journalistik. Samhällets förändring och den utveckling jag lyfte i gårdagens inlägg – eller den historiska aspekten som Ulf T klokt hänvisade till i en kommentar – existerar inte. Nej, här är det endast könsmaksordning, endast feminism, endast kvinnoförtryck på agendan. Vilket knappast kommer som en överraskning då det gäller Dagens Nyheter.

•••

Jag måste också kommentera Mona Sahlins framträdande i Aktuellt häromdagen (även Toklandet skriver om detta). Sahlin har ju alltså av den förra regeringen blivit utsedd till ”nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, vilket ju genom de svenska jihadisterna och rekryteringarna till Daesh (IS), länge har varit en brännande fråga. Det är faktiskt svårt att lyssna till Sahlin eftersom allting bara låter som ett släpigt, okoncist trevande, utan några direkta svar eller ens trovärdiga handlingsplaner. Att det skulle ligga i en ”nationell samordnares” uppgift att samordna verkar heller inte vara riktigt bekvämt för Sahlin som nog hellre tycker om att uppmana andra att försöka sitta ner och prata och tillsammans titta på… och så vidare. Jag skulle tro att med Sahlins bakgrund så har också de knappa resurser som finns lagts på att kartlägga landets hundratalet nazistiska tokstollar. Islamister och vänsterextremister har sannolikt setts på med blidare ögon. Ett ansvarsutkrävande kommer nog att bli aktuellt framöver, där också Sahlins misslyckande i dessa frågor kommer att stå i centrum.

•••

Snabbreflektion. I SVT Aktuellt och Rapport heter det att de kvinnor från Sverige som anslutit till Daesh (IS), har ”lockats” dit av okända grupper, medan männen har ”rekryterats” eller ”anslutit”. Som så ofta ser man heller inte dessa kvinnor som individer som kan ställas till ansvar på samma sätt som män.

•••

Om det funnits frågetecken kring Svenska Dagbladets ledarredaktion hos någon så menar jag att de borde vara bortblåsta efter dagens tidning. Ett uppslag och inte mindre än fem ytterst relevanta artiklar (osignerad huvudledare, ledare, Körsvennen och två OP-ED’s). Det handlar om hur borgerligheten köpt vänsterns (och feminismens), premisser. Om att väljarna inte är överens med de etablerade partierna om att SD måste isoleras. Om dagens skol- och lärarkris (och vänsterns nedbrytning av kunskapsskolan). Om Veronica Palms (S) idiotfeminism. Och om hur taktiken att stämpla rasist och islamofob på de som kritiserar islamismen göder den svenska jihadismen.

•••

Det finns massor av annat som heller inte hinns med. Den av kulturredaktioner nu samlade malebashingen av Ulf Lundell (i samband med släppet av hans bok ”Visenterna”). SvD’s Cliopriset som utdelas till idéhistorikern Julia Nordblad (tre sidor i dagens SvD), här hittar vi välbekanta ifrågasättanden kring ”det svenska”. Pippidebaclet. Hyllningen av popsångerskan Zara Larsson som i Kulturnyheterna nu kommer ut som feminist och att hon tycker att rasism och ”såna grejer” är viktigt. Elin Ørjasæters slutreplik som slår fast att den svenska demokratin inte vilar på en upplyst allmänhet. Den till synes oerhört viktiga rapporteringen att något fler riksdagsledamoter från SD än från övriga partier inte har betalt sin TV-licens (någon som är förvånad över just detta?). DN’s misandriska recension av den misandriska boken ”Det otäcka könet”. Listan kan göras hur lång som helst, men tiden är som vi vet knapp. Även Brännpunkts ”Vad innebär det att göra någon svensk?” skulle behöva analyseras.